You bring me to my knees. You make me testify. You can make a sinner change his ways, Open up your gates cause I can't wait to see the light, and right there is where I wanna stay

Ville skriva om kärlek och allt det där. När man kysser någon i en trappuppgång och allt stannar för man faller. Faller så jävla hårt. Och man vet att nu har man känt någonting som aldrig går att ta tillbaka. Det kan ebba ut och det kan vissna - men det man en gång känt - om så för en sekund. Det är tusen nålstick av lycka. Det är våren, det är sommaren, det är en vacker vintermorgon, det är havet och det är drömmarnas sekund. Där i trapphuset. 

Och så släpper man varandras händer och tänker att nu var det kanske sista gången. Sista gången man bara ville vara en sommardag i någon annans liv. Hans händer runt din midja. Skratta. Tänka. Känna. Leva. Undra. 

För det är alltid början på slutet när man släpper taget. Men det är också att börja om. Börja om i livets gåta och i frågans mening.

LYCKLIG.

Götebooooorg!
Vinkväll.
Lycklig som fan.
Allt är bara underbart.
Jag behöver bara mina bästa vänner, då mår jag som bäst.
Fan vad jag älskar er.
 
Imorgon, liseberg. LÄNGTAR!
 
 

Tidigare flyg.

JIHOOOO!
Nu la hela vårt system ner igen så jag kan inte jobba.
Bokade precis om mitt flyg till 16.30 ist för 17.50, det innebär att jag kommer vara hemma redan halv 6.
GOOD SHIT!
 
 

Fredagstankar.

 

Ljuvliga fredag.

Veckans bästa dag fredag är ÄNTLIGEN här.
Sen tycker jag att den här veckan faktiskt har gått otroligt fort.
Kan ju bero på att jag inte jobbat så mycket som jag brukar med tanke på våra systemfel som vi haft sen i tisdags.
Men idag hoppas jag att allt ska fungera som vanligt igen så man kan jobba igen allt som man ligger efter med.
 
Klockan 17.50 lyfter mitt plan (peppa peppa) till Göteborg, om det inte skulle bli problem vill säga pga den HÄRLIGA snöstormen vi har i Stockholm just nu.
Men det har ju snöat förr så dom har väl koll på läget antar jag?
Är inte det konstigt?
Att när årets första snö faller så lamslås allting, bussar, tåg, biltrafik och flyg.
Vi bor ju faktiskt i Sverige och det är ju inte så att snö är något ovanligt här, trots det är det krångel vartenda år.
Nu vill jag bara att klockan ska bli 17 så jag kan åka till bromma å flyga hem!
 
 
 

When a dream becomes reality

Om du står där, med livet bakom dig. I en dal av sorg och förvivlan och otillräcklighet och allt det där som bubblar innanför ens själ när man är så ledsen att man vill lägga sig ner och aldrig gå upp igen. När andetagen känns som ett onödigt ont och nätterna är för långa för att orka lida igenom och dagarna är är ljusa för att möta. Då ska du vet att du snart är klar. Du måste bara rida ut din storm av känslor. Men viktigast av allt. Du kan inte vara kvar. Inte vara kvar i det som gör dig ont. Och det blir så mycket enklare, när du väl tagit steget. Jag vet. 

Hur mycket man älskar någon, hur mycket man tror att man inte klarar sig utan någon. Hur ont det än gör när den där doften sakta försvinner från örngottet. Man måste gå. Man måste släppa det som gör ont, vända sig om och inte se tillbaka. Vara precis den man var innan kärleken kom in i livet. Det är inte värt det. Kärlek är inte osäkerhet. Det är inte oro. Det är inte smärta. Det du känner är inte kärlek. Det är inte att vänta på att han ska höra av sig, det är inte att behöva vara svartsjuk, det är inte att ha ont i magen - att aldrig känna sig tillräcklig. Det blir bättre, men inte förrän du tar dig an styrkan att gå därifrån. Att ta kontrollen över allt det som är ditt, som ditt hjärta.

Man ska bråka, man ska känna, gud vet hur mycket man ska känna. Det får vara passionerat, det får vara starkt. Du får kasta tallrikar i marken när du är arg, du får slå hål på väggar. Men tro mig, det är inte smärta du ska ha i din kropp. Det är bubblor, värme och trygghet. Det är inte bara det att det inte ska göra ont att andas när man är med någon - det ska bli lättare att göra det.

System= DOWN

3 dagar i rad har vårat nätverk på jobbet lagt ner så jag har inte kunnat jobba riktigt på 3 dagar. Och gissa vad som händer nu när jag sitter mitt uppe i ett viktigt samtal?
Jo systemet lägger givetvis ner igen.
SUCK!
Fan vad trött jag blir.
Varför kan inte tekniken fungera som man vill? Blir vansinnig. Man kan inte göra något alls eftersom hela internet ligger nere.
Funderar på att åka hem? För här är ju ingen ide att sitta och inte göra någonting.
 
Fick precis sms från posten, jag har tydligen 2 paket att hämta ut idag, SPÄNNANDE!
Synd bara att det inte är något till mig själv utan antagligen några av julklapparna jag har beställt.
 
 

Jul på lisse !

Okej.
Jag vet att jag tjatar om mitt jävla jul på liseberg men tänk att på lördag (om 2 dagar) så får jag äntligen gå dit.
Har inte varit där på 2 år efter som december och januari förra året spenderades i Thailand.
För er som bor i Göteborg eller i närheten av Göteborg, ÅK DIT. Ni får inte missa det.
Lätt det mysigaste på hela året om ni frågar mig.
Nu ber vi bara till gud att det inte ska regna på lördag.
 
 
 

If you think that telling me the truth is going to push me away, your wrong. Lying to me is the only thing that is going to make me leave.

Jag tog tag i en hand, en hand utan kropp. Jag trodde det var hjälp men  det var bara en bit av ingenting. Två händer har jag redan och behöver  inte en tredje att stoppa i fickan. Jag behöver inte hjälp att resa mig  upp, jag kan resa mig själv. Om du inte kan skratta kan du ta handen som  blev över för min får du inte låna. Jag vill se ett vackert hjärta och  inte en prynad jag kan ställa i mitt fönster. Prydnader som trillar ner  går sönder och hur man än limmar och försöker laga så blir de inte lika  vackra igen. Ett vackert hjärta som brister kan alltid bli helt och bli  lika vackert igen. Jag litar inte på någon men om du kan skratta kan du  få en chans.

Let the snow fall down on me.

I morse när jag vaknade var det inte kolsvart ute.
Snön lyser upp och gör allting ljust.
Bara över natten så har det kommit riktigt mycket snö.
Skulle köra till tågstationen i morse och det var riktig isbana, dum som jag är så har jag inte satt på några vinter däck ännu.
Har dock året runt däck på bilen nu men det hjälper ju inte ett skit när det är snö och is, inget grepp om vägen alls.
 
Tänk att det redan är torsdag ändå, imorgon är det fredag och då ska jag äntligen flyga till Göteborg. Men alltså denna veckan har gått så fruktansvärt fort. Helt otroligt. Känns som att det är tisdag idag.
Frågan är bara hur det blir med mitt flyg imorgon om det ska fortsätta snöa? BER TILL GUD ATT ALLTING GÅR SOM DET SKA IMORGON. För jag vill bara hem.
Anna hämtar mig på landvetter imorgon sen ska jag Anna, Martina och Bella ha vinmys.
LÄNGTAR!
 

Återvändsgränd.

Jag känner mig tom och vet inte var jag ska börja, jag känner inom mig hur jag gråter men mina kinder är lika torra som igår. Mitt hjärta slår hårt och långsamt, jag ifrågasätter hur mitt hjärta ens kan slå. Hur kan ett brustet hjärta slå så hårt? Slagen ekar i mitt tomma inre och jag letar inom mig efter svar. Svaren lyser med sin frånvaro och är där med det enda som lyser just nu. Vid närmare eftertanke vet jag precis var jag ska börja och jag har börjat flera gånger. I mitt huvud har jag spelat upp, i det närmaste oändligt antal gånger, hur jag skulle se ut som lycklig. Jag ser mig själv i titta in i en spegel, spegelbilden ler mot mig och jag ler tillbaka. Jag ska inte skylla på dig för att jag är olycklig men jag har ju börjat så många gånger och du har avslutat det lika många gånger. Du är min återvändsgränd. När jag vandrar mot lyckan så står du i min väg och jag tvingas vända tillbaka till ingenting. Min egna tomhet, som trivs så bra inom mig.

Jag kan inte se mig själv, men känner min insida allt för väl. Min tomma insida som vill så mycket men alltid stupar vid mållinjen. Jag frågar mig själv varför min skäl inte kan lyda mitt intellekts vilja. För någonstans minns mitt intellekt att lyckliga stunder en gång präglade min vardag.

November snow?

Okej, nu ska jag inte gnälla på vädret, 2 dygns ösregn övergick precis i stora vita vackra snöflingor som faller över Stockholm.
Nu får gärna snön lägga sig oxå så det blir lite ljusare i stället för detta ständiga mörker.
Jag älskar snö!
Nu blev det genast lite enklare att leva.
 
 
 

HAHA!

Sanningen kommer alltid fram.

Du kunde ringa mig mitt i natten, klaga över hur dramatisk hon var. Söka tröst och tala om hur fin jag egentligen var, hur mycket du saknade mig. Och jag uppskattade det, som en vän de stunderna. Trots att jag visste att vi två inte längre var möjligt. Vi behövde vår tid, på varsitt håll. Vi träffades alltid i smyg, då och då under tider då du stängde av mobilen eller döpte mig till något när hon frågade. Vi tog en kaffe längst in på vårat Cafe, åt middag hos mig eller träffades i nattvimlet. Ofta kysste du mig öppet trots att jag gärna hade ett hörn som skydd från omvärlden. Jag ville aldrig såra någon. Men det blev så mycket mer intensivt efter att hon förbjudit dig att varken träffa eller prata med mig, ironiskt nog. Du spenderade allt fler nätter hos mig, ringde mig mer ofta och lämnade fina lappar på morgonen. Jag minns att jag trivdes så, varken mer eller mindre behövdes just då. Du ringde mig, beklagade dig över henne, jag sa ofta - ge det en chans, och menade det uppriktigt sagt. Jag ville att du skulle vara lycklig, och kanske var det någon som hon som kunde få dig det. Du skrattade och sa - du vet att det egentligen bara är en enda som gör mig lycklig min diamant. Det gjorde inte så mycket att dela dig då och då, det var aldrig på samma plan, sa du, och ärligt talat hade det nog gjort detsamma. Jag hade mitt, du ditt och vi trivdes med varandra, mer var det inte. Jag minns att jag dock hade svårt att hålla mig när du ringde och sa att du skrivit en text om mig men att hon hade trott att den var om henne. Ditt skrivande var mitt, och mycket kunde andra ta, men inte det. Inte ens om det i själva verket inte ens var så, utan bara i någon annans fantasi. Men jag sa inget, inte heller med de texter som följde med samma procedur. Jag skrev aldrig något om dig, eller när jag träffat dig. Jag hade inget emot att täcka upp för dig, jag ville aldrig att någon skulle bli sårad, det låg aldrig i mitt intresse. Och den sidan hos mig kanske var det jag uppskattade mest hos mig själv. Att jag inte hade något behov av att kasta smärta i någon annans hjärta och sedan riva upp det bara för att sedan slänga bort det för mitt eget nöjes skull. Det behövdes inte, jag fick vad jag ville ha. Jag hade ingenting för att göra henne ledsen men ångrar än idag att jag valde att gå bakom ryggen på en annan människa. Det grämer mig då och då. Kanske hade det inte rivit lika mycket i mig det där, om jag visste att det du gav var äkta. Men det var bara en pusselbit i ditt spel som du en gång sa, och det gör det bara ännu grymmare mot henne, och jag var en del av det. Jag lät dig fortsätta. Lät dig leka med ett hjärta, även om du spelade så bra att du stundtals gick på det själv. Jag kommer alltid att bära på den synden, samtidigt som jag vet, att ingenting i ett hjärta förblir helt, och förr eller senare, hade det kommit ändå. Med eller utan mig.

November rain.

SERIÖST, hur kan det vara möjligt att det finns såhär mycket vatten som MÅSTE regna ner på oss? Jag överdriver inte det minsta när jag säger att det har ösregnat i Stockholm 2 dygn i sträck utan något uppehåll alls.
2 dygn i stäck? Det är ju fan helt sjukt.
Å folk undrar varför man inte är på bra humör, fan va konstigt.
Det går ju inte ens att gå ut genom dörren utan att bli skit blöt, inte ens paraply hjälper med tanke på att det regnar åt alla håll och kanter.
I morse när jag kom till jobbet fick jag vrida ur mitt hår, och då hade jag både paraply och jacka med luva på mig.
Men FAN vad jag gnäller känner jag, jävla I-lands problem. Det finns folk som är uttorkade och inte ens har driksvatten som skulle döda för lite regn och så sitter jag här och gnäller, FY!
 
 
 
 

Det finns ett helvete - att vara ensam. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det.

Vänner är änglar som lyfter dig när dina egna vingar glömt bort hur man flyger.

På fredag får jag flyga hem till mitt älskade Göteborg och träffa min familj och världens bästa vänner. Vi ska göra massor med roliga saker. Vinkväll på fredag och på lördag blir det jul på liseberg (som jag längtat efter ett helt år) och sen utgång på kvällen. LÄNGTAR!
 
 
 
 
 
 

Pip.

Piiiiiiiiiiiip, allt censurerat. Förutom att jag älskar dig. Helvete det är svårt att vara ensam när man inte kan vara själv längre utan att känna sig fullständigt meningslös och tom. Du stal mitt hjärta. Det gör inget. Jag längtar efter dig.
 
 
 
 
 
 
 

Who needs sleep?

Världens sämsta kväll igår, har sovit ca 2 timmar i natt å nu sitter jag som en halvdöd zombie på kontoret.
 
Varför låter jag en enda person ta ALL min positiva energi och varför gråter jag och blir ledsen över någonting som står utanför min kraft att kunna påverka?
Jo, för att jag bryr mig om mig familj, thats all.
Min familj, mina vänner och min pojkvän prioriterar jag högst i världen.
Jag gör vad som helst för att dom ska må bra.
Jag är nog en väldigt osjälvisk människa och skiter oftast i hur jag själv mår bara dom som står mig närmast mår bra.
Och det är väl bra?
Väldigt många i min närhet talar alltid om för mig att jag ska sluta bry mig så mycket om andra och andras problem och i stället sätta mig själv i fokus och se till så att jag mår bra i första hand.
Självklart är det så egentligen men jag har väldigt svårt för det.
Om någon i min närhet mår dåligt så lägger jag mina egna problem åt sidan och fokuserar bara på den personens välmående.
Jag tycker det är rätt.
Det är så man gör.
 
 
 

YOLO.

Empire state of mind.

Sitter och tittar ut på den gråa himlen, regnet öser ner och jag drömmer mig bort till ett varmare land, ett exotiskt, soligt land med blå himmel och varma nätter där jag kan gå barfota i sanden.
Stockholm är svin kallt idag.
Mörkt. Grått. Trist. Och jävligt tråkigt.
Gnäller? Ja absolut. Jag kan gnälla, man får gnälla när det är såhär jävla piss tråkigt.
Kan det inte bara komma lite snö så det åtminstonde blir ljust ute?
Jag gillar snön, den får mig på gott humör.
Jag hoppas och önskar att det iaf blir snö till julafton.
 
 

Free to do anything.

Mitt heroin.

Jag skulle ge dig allt, om inte allt varit så ivägen för mig. Benen tycks vara mer ett hinder än något jag kan utnyttja för att springa ifrån ångesten som jagar mig med snabba steg. Mina läppar gör mig bara dum. Ändå låter jag mitt gift föras med min tunga. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker, eller hur mycket jag andas. Luften står ändå still och mina lungor får leva på den luft du ger mig när dina läppar biter mina. Jag ser ingen klocka, som om allt gått under jord. Försvunnit in i ett mörker av obehag och oro. Mina vita tygskor färgas grå av gatans smuts. I min läppar rinner blodet som du en gång svek, i mina händer döljer sig ärren från knutna nävar och naglar mot handflator, i mina ögon gömmer sig tårarna du en gång skapade.

Jag har ingen styrka i min fysiska våning, bara mentala ambitioner och vägledda vener. Hjärtat - dit blodet vandrar för att inte gå fel. Det enda jag har som är varmt.

Jag släpper aldrig förbi dig, du kan fortsätta rinna runt i min kropp som den transparenta människa du är. Du kan låta mig vandra på din kropp men aldrig skada dig. Jag river dig sönder och sönder och samman med bara mina ögon om jag så vill, mina händer behöver inte ens röra dig för att du ska stå på dina knän. Kom ihåg det. Med ditt hölje av ett inplastat hjärta sätter jag dig på extrapris och säljer dig till den första som går förbi.

 

Måndag morgon.

Pigg som en lärka och en underbar känsla att vara tillbaks på jobbet.
Jag saknar ändå mitt jobb när jag inte jobbar.
Det är bra, det är ett tecken på hur bra jag faktiskt trivs.
Ungefär 1000 mail å svara på så det känns som att det kommer bli en lång dag på jobbet, men det gör mig inte så mycket.
Känns bara skönt att komma in i vardagsrutinerna igen.
På något sätt så gillar jag det. Att ha rutin i min vardag.
 

TRUST.

One day baby we`ll be old.

Om du kunde summera hur mycket du tänker på mig, hade du delat med dig av din slutats? Nej. Mina frågor känns irrelevanta i det faktum att jag aldrig kommer att få några svar. För du förför mig med dina ord, talar omkull och näst intill bryter ned. Och jag hatar det. Hatar att du hatar att du älskar mig. Du skrattar och frågar om jag mår bra, men sanningen är att jag mår precis som du. Du bryr dig trots allt så pass mycket. Visar instinkter som inte går att förneka, jag finns alltid där. Det känns som en krona med taggar som borrar sig in i huvudet och lämnar blod, sipprandes ned för nacken. Som en solstråle skiner du på något melankoliskt och dystert. Det går bara att se när du står en liten bit ifrån, och lyser. Jag är misstaget du ville leva med. Och jag har ingen aning om vad som händer, ligger åt ett oprövat håll i sängen och frågar om du älskar mig. Så ytligt, så onödigt. Vill jag ens älskas av dig? Är jag medveten om vad det innebär? Det är deliciöst att se dig lida. Det finns så mycket kvar att säga. Så min intuition säger åt mig att glömma allt vad stadigt innebär och balansera ut på äventyr.
 

23 dagar kvar till jul.

Exakt en vecka kvar till första advent och mindre än en månad kvar till julafton.
Mina tjejkompisar från Göteborg har precis åkt hem och nu ska jag sätta på julmusik och slå in lite julklappar, bara för att jag KAN och vill och för att det är så himla mysigt.
Julen är verkligen speciell.
 
Medans jag var i Frankrike så hadde dom hunnit julpynta hela Stockholm, så himla vackert.
 
 
 

Någonstans långt bort.

Långsamt och fantasifullt fumlar vi i mörkret, letar efter nya nya ärr. Du är så nära att jag andas den luft du andas ut. "Finns du?" hör jag dig viska, jag trycker mig ännu närmare, ditt vita linne skrynklar sig i min knutna hand. Ditt pekfinger dansar över min rygg, målar med din beröring. Förflyttar dig säkert mellan varje födelsemärke, du kan dem. Vet exakt vart de sitter. Du säger att om man skulle rita ett streck mellan dem skulle en fantastisk tavla uppenbara sig. Jag skrattar men innerst inne smälter jag av din röst. Du drar mitt armband med din bokstav jag alltid bär, fram och tillbaka längs min lilla handled. Det skaver lite men jag låter dig hållas. Du berättar om alla resor vi ska göra och alla middagar vi ska ha. Du säger att vi ska bjuda in min bästa vän och hennes kille. Jag skrattar högt och ser framför mig det hela. Mitt i detta kaos av känslor nystar allt upp sig, sakta men säkert. 
 

As long as you hate me.

Jag vet inte om jag faktiskt har förlåtit dig, jag kan inte, för jag vet inte om du gjort något fel. Som att sopa upp krossat glas från golvet utan att något har gått sönder. Kanske är det som vanligt, min kropp som blir svag för det minsta och min själ som överanalyserar. Till det värre. Det spelar egentligen ingen roll. Jag avgav ett löfte till dig, jag förväntade mig detsamma. Jag la mitt hjärta i dina händer och du krossade det, fullständigt. Som spunnet socker mot ett kallt stengolv. Du trasade sönder det, rev det itu. Målade svart nagellack över mina ögonlock och klippte av mitt hår. På samma kväll. 

Jag vill ha ihjäl dig för att du inte ljög. Jag vill ha ihjäl dig för att du inte talade sanning. Du bara var, lämnade din nyckel till någon som aldrig ens borde få satt sin fot  i ditt liv. Lät någon ligga på de lakan jag sedan skulle ligga på. Lät någon se allt som var ditt, ditt mest personliga skrymsle. Utan att jag ens fått chansen att märka något som mitt. Jag hatar dig en aning när jag tänker på det där, hur de i din frånvaro gjorde något på något som var ditt. Och mitt. Var det inte mitt? Du sa det. Jag vill inte ha det. 
Jag vill aldrig mer ha det. Hör du det. Förstår du det.

Res och se världen för FAN!

Drink kväll på fridays coming up!

Den här helgen är mina tjejkompisar från Göteborg uppe i Stockholm och hälsar på mig.
Så ikväll har jag lovat dom en drinkkväll som dom sent kommer glömma.
Därför så går vi till fridays med tanke på att dom har världens bästa drinkar där.
 
 

TrueStory

Att åka ifrån någonting man har svårt att andas utan.

Att ha ett förhållande på distans är ingenting som många önskar, inte jag heller. Att känna att skype är det enda som gör att förhållandet överlever. Alla timmar vid datorn, saknaden, mänsklig beröring, ALLT.
Jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig ska ha ett distansförhållande.
Men så kom det till en dag då jag inte hade något val. I våras när jag verkligen hittade en person som jag vill vara med som skulle åka och spela hockey 100 tals mil ifrån en. 
Nu efter 4 månader på distans så kan jag ändå konstatera att det funkar hur bra som helst, jag önskar inget hellre än att jag fick spendera varje dag med honom men ändå distans funkar, om man bara ger sig fan på det.
Allt handlar bara om tillit. Litar man på varann spelar det ingen roll var eller hur långt bort ifrån varandra man befinner sig. 
Visst är det skit jobbigt och fruktansvärt påfrestande när personen du är kär i bor så långt ifrån dig, när du vill somna på hans arm, känna hans värme eller bara få mänklig beröring.
Visst känner man sig väldigt ensam ibland.
 
Jag har aldrig haft ett distansförhållande innan men jag tror att om man klarar av en sån "prövning" så tror jag att man klarar av det mesta faktiskt. 
Att vara ifrån varann så mycket är jobbigt både psykiskt och fysiskt.
Men jag är väldigt tacksam, jag kan åka och hälsa på honom väldigt ofta. om ja saknar honom för mycket så åker jag till honom, då är dom 100 tals milen helt oviktiga, blir det för jobbigt så sätter jag mig på ett flygplan PUNKT. 
 
Nu är det 4 veckor eller en månad tills jag får träffa honom igen, åtminstonde känns det skönt att ha ett datum, så man kan räkna veckor och dagar.
 
 
 
 

The truth is, ALL i need is me.

If today was your last day.

Du tog mitt liv

 Du tog min glädje över livet, ströp den.

Du tog min kärlek, våldförde dig på den.

Du tog mitt skratt, stampade på det.

Du tog min naiva tilltro, kvävde den.

Jag som alltid skrattat, har tystnat.

Jag som alltid var glad, ler ej mer.

Jag som älskade så, hatar numer.

 

Ljuset och glittret i mina ögon har slocknat.

Du krossade mina drömmar, min livsgnista.

Du krossade mitt hopp, jag fick ge upp.

Du krossade mitt hjärta till oigenkännlighet.

Du märkte mig för livet, jag orkar inte mer.

Min ork är slut, jag är slut som människa.

 

 

Där går mitt hjärta.

Någonstans, långt här ifrån
Så tänker någon som mig
Vad som är rätt eller fel, så har jag inte ändrats eller glömt bort dig
Som någon annan har gjort...
En dag så kommer jag att se dig
Och du kommer att hitta mig
Tyst och gråtandes så ber jag dig att komma tillbaka

Det går inte att dölja
Det som jag insisterar på att känna
Ingen kan glömma det så lätt
Kan det vara samma röst vi hör?
Rösten som kommer ifrån hjärtat
som slår och slår utan att stanna 


Någonstans långt ifrån dig
Så har någon ångrat sig
Jag följer dina steg
Och blir ensam
Efter som att jag har förlorat dig
En dag så kommer jag att se dig
Och du kommer att hitta mig
Brevid varandra fast ändå så långt bort
Så letar jag efter min plats 

Det går inte att dölja
Det som jag insisterar på att känna
Ingen kan glömma det så lätt
Kan det vara samma röst vi hör?
Rösten som kommer ifrån hjärtat
som slår och slår utan att stanna

Snälla TOMTEN, jag vill ha en sån.

 
 
En julkalender från body shop med massa make up och hudvårdsprodukter, GE MIG SNÄLLA TOMTEN!!

Marilyn Monroe

HelvetesJävlaAPA.

Jag blir sällan arg, nästan aldrig.
Men just nu är jag vansinnig.
Att man fortfarande blir drabbad av saker som hände för si och så många år sedan och det värsta av allt är att INGENTING av skiten som står är sant.
Det vänder sig i magen på mig å jag kräks för att jag blir så jävla förbannad.
Så jävla PINSAMT, både för mig och min familj.
Jag skäms över att heta Isabelle.
Jag skäms över att folk tror på sånt de läser och hör.
Jag skäms för att det känns som att det hänt fast det inte har det.
Jag skäms för att jag vet sannigen men folk verkar ändå tro annat.
Jag skäms för att detta skapar en väldans massa problem.
Men mest av allt skäms jag och blir förbannad över att det aldrig någonsin kommer försvinna, det finns alltid kvar.
Skadan är redan skedd och den kommer aldrig att kunna repareras.
Det kommer alltid stå och finnas kvar.
Och jag är absolut hjälplös och kan inte göra NÅGONTING, för detta är nämligen inte något som jag kan göra någonting åt.
Helt jävla handlingsförlamad kan jag bara stå och titta på, låta det hända och ske.
Jag skäms inte över mig själv eller med mig själv, skiter i hela mig.
Skäms för min familj och de som står mig nämast, för all skit å alla samtal/snack/lägen dom har fått försvara mig genom att säga: Så är det inte alls.
Mina vänner och min familj litar på mig och vet att det jag säger är sant, men vad fan hjälper det när andra tror och skapar sig en uppfattning utifrån det som skrivs?
Jag hatar känslan av hjälplöshet och det värsta är att det är det enda jag är i detta läget, helt jävla hjälplös.
 
Så förlåt alla mina nära och kära för att ni har fått skämmas över det som skrivits och trots att INGENTING utav det är sant så ber jag er om ursäkt.
 
 

ApelsinMedNejlikor

Förlåt jag vet att jag tjatar om julen men det är faktiskt inte så långt kvar.
5-6 veckor, det går fort.
JIHOO.......
 
 
 
 
 
 

Dont let anyone touch youre soul.

Du är nästan glömd, ett bortflaganat nagellack, ett levande ärr. För du rör fortfarande om i min själ, kastar om bland mina minnen, mina sår, mina tankar. Får mig att ångra dig. Får mig att önska tiotusen gånger att jag aldrig någonsin träffat dig och dina försök till att läsa mina tankar. Mitt innersta. Jag vet att du tror att du känner mig, att du ser rakt igenom mig. Du säger att jag är transparent för dig. Att mina tankar fastnar i din handflata så fort du drar fingrarna genom mitt hår. Att mina ögon spelar upp en bild av dig så fort våran låt spelas. Att jag bitar på mina naglar när din doft uppenbarar sig. Men här bakom skärmen skrattar jag åt dig, dina utläggningar om vem du tror att jag är. Vem jag var eller vem jag kommer att bli. Jag skriver nya drömmar, nya visioner, varje dag och du är inte delaktig. Du står kvar med gamla minnen, drömmar och gamla vanor. Jag var aldrig din, du tog min kropp men aldrig min själ. Du förlorade. Du kastade dig in i något du aldrig klarade av, men du vill inte erkänna det. Fortfarande inbillar du dig själv att du är den som var rätt, som fortfarande är.
 

Be creative!

En gammal text....

Jag bär ett Mirakel i mitt hjärta. Lika len som en sten slipad av havets vågor, lika skimrande och fjäderlätt som en såpbubbla vilar det mitt i mitt hjärta.

När vardagen känns tung snuddar jag med tanken vid mitt eget lilla Mirakel. Dagar då jag är ett mycket litet Knytt på den stora, vindpinade, stranden tar jag fram mitt skimrande Mirakel, håller det mot ljuset och förundras. Förundras över att det är sant, och över att det hänt mig.

12 små ord består det av, mitt Mirakel. Eller kanske 12 väldigt stora ord? ”Jag älskar dig därför att du är precis sådan som du är.” Så sa han och skapade ett Mirakel i mitt hjärta. Att älskas inte bara med sina brister utan också på grund av dem är i sanning ett Mirakel. ”Du vore inte du utan dem” förklarade han tålmodigt när jag ifrågasatte. Någon älskar hela mig (!). Tanken svindlar och hjärtat svämmar över.

Jag bär ett Mirakel i mitt hjärta!

Skicka av människor som ger dig dålig energi.

Seriöst, livet är fan för kort för att ha energitjuvar i ditt liv. Man har bara ett liv och det livet ska man ta vara på.
Jag har precis sagt upp kontakten med en vän pga hans/hennes beteende, det känns faktiskt mer skönt än sorgligt.
Men jag tror allt går till en viss gräns, precis som det gjorde här.
Det började med att jag störde mig på saker och berättade detta och blev lovad en bättring, men ingenting hände och det eskalerade och blev bara värre och värre och till slut kände jag bara NEJ FY FAN. Du kan inte gå runt och vara arg hela dagarna pga en annan människa.
Så då fick det bli såhär, tråkigt men sant.
 

Den enda som förlorade var du

Och jag hörde att hon tyckte om dig. Så som jag gjort.
Och jag dog då.
Och jag hörde att ni åt middag, där vi suttit hand i hand i timmar.
Och jag ville inte andas då.
Och jag hörde rösten på din telefonsvarare. Hon lät så söt.
Och jag grät så att jag tappade allt.
Och jag såg läppglanset vid din säng då när jag hämtade mina saker.
Och jag sa inget.
Och jag såg i spegeln, när du andades in, som för att säga något, men förblev tyst.

För, vad skulle du någonsin kunna säga.
För att reparera det du förstört hos mig.
För jag var aldrig värd det.
För allt kom alltid emellan.
För att det var för sent innan det ens hade börjat.

Och jag såg på dig. Jag såg på dig att du ångrade dig när jag gick.
Och jag hörde ute, hur du talat om mig, hur du berömt mig, hur du satt mig på en piedestal.
Och jag lyssnade när de sa att det var ditt livs misstag.
Och jag raderade ditt namn.
Och jag flydde. Lämnade allt och klev ur mig själv.
Och jag förstod. Att allt det du gjort aldrig var ett annat än ett spel.

Och den enda som förlorade var du.

C-vitamin boost

I morse när jag vaknade så kändes det som att jag höll på att bli sjuk.
Jag kände mig helt kallsvettig, yr och febrig.
Därför sprang jag raka vägen till apoteket och mataffären och köpte på mig massa olika c-vitaminer.
Brustabletter, sugtabletter och en väldans massa frukt.
Och nu efter en dags missbrukande av c-vitamin så känner jag mig faktiskt lite piggare!
Hoppas jag fortsätter känna så, vill/kan och orkar inte bli sjuk.
 
 
 
 

She's living in a world, and it's on fire. Feeling the catastrophe, but she knows she can fly away.

 
 
 

Tänd ett ljus för allt du tror på.

Igår tjuvstartade jag julen.
Lyssnade på julmusik, hade tända ljus och slog in mina första julklappar.
Fy vad jag längtar efter julen nu.
Bara få ligga i soffan hemma hos mamma och dricka glögg med min familj.
Eller dan innan julafton glögg/vin mys med mina vänner. Det är verkligen tradition.
Dagen innan julafton samlas alla vännerna å myser å dricker glögg/vin och spelar bingolotto (HAHA) men så är det.
Eller varför inte juldagen på avenyn? Det brukar bli helt galet och kommer nog inte bli mindre galet i år.
JAG ÄLSKAR ALLT MED JUL!
 
 
 
 

Nu för tiden.

Jag bygger ett bo vid din hals. Gardinerna har slutat röra sig i vinden nu. De där jag alltid drar ihop för att slippa se ut. Slippa se verkligheten som tittar mig rakt i ögonen och slår till med sådan styrka att jag tvingas sätta mig ner ibland. Jag bäddar tyst vid dina nyckelben, lägger mitt huvud på ditt bröst. Somnar till doften av trygghet.Det där aldrig syrener, presenter och ord kan ge.

När jag vaknar, medan dina andetag fortfarande är djupa, vandrar mitt pekfinger längs med din rygg.

Om tiden stod stilla eller världens föll samman skulle jag inte märka något. Jag är fast i en slöja av förundran och kärlek. I ett moln av drömmar. Jag ser inget annat. Känslan. Det där som sköljer över mig som en våg på öppet hav när jag låter mig själv vara jag. Den där flickan jag alltid gömt längst bak, bakom skratt och blå tindrande ögon. Bakom en förmåga att aldrig visa mig svag. Aldrig visa mina dåliga sidor. Aldrig ge någon annan en anledning att gå. Att aldrig visa smärtan i mina sår. Du är min hamn. Där jag inte längre kan bli nådd. Förföljd. Påmind. Lämnad. Och i dina armar försvinner jag. Fast att du inte ens har vaknat ännu. Och jag andas igen.

Ny jobbdator.

Jippi!
 
Jag har fått en ny jobbdator idag och jävlar va snabb den är.
Det tar ungefär en millisekund så är du ute på internet...
Bra grejer!
På datorn jag hade igår tog de ca 1 min å komma ut på nätet så detta är ju helt grymt, en helt ny värld har öppnats haha.
 
Solen skiner över Stockholm idag med och guuuud vad mycket mer energi man får när man får lite sol på sig.
Även om det är kallt ute så gör solen att man blir på så mycket bättre humör.
 
 

She believed she could so she did.

 
 
 
 

I need you like a heart needs to beat but that is nothing new.

WORKFLOW.
 
Är inne i någon konstig rytm just nu? Har jobbat av hur mycket som helst på bara en timma.
WAY TO GO ISABELLE.
Jag önskar att jag alltid hade såhär mycket motivation på jobbet och att det inte skulle pendla så mycket.
Vissa dagar bara kräks jag på att gå till jobbet trots att jag älskar mitt jobb väldigt mycket.
Men idag är en bra dag, en riktigt bra jobbdag och det känns som att jag skulle stanna på jobbet hela natten, vi får väl se hur det blir med det?
 
Solen skiner utanför fönstret och jag ska strax ta lunch och gå ut på en promenad mot gamla stan.
Sveriges bästa guld affär ligger där och jag ska gå på lite julklappsjakt.
 
 
 

Trying to apologize, youre so ugly when you cry, please, just cut it out.

Jag drar försiktigt undan de långa vita gardinerna. Låter de vila i golvet med sin tyngd. Solen skiner in genom mina fönster i vardagsrummet. In genom balkongdörren som står på glänt smyger sig något bekant in. Solen är på besök.

Ljuset landar mjukt på golvet och sträcker sig vidare upp mot de beiga väggarna, lämnar skuggor bakom soffbordet. Avslöjar varje liten ådring av trägolvet med sin belysning. Det ger mig någon slags placeboenergi. Jag är tacksam i mitt plötsliga rus av exploderande huvudvärk som gjort mig sällskap de tre senaste dagarna. Ljusstakarna av glas sträcker sig upp mot taket och låter ljuset sirlas genom dess genomskinliga kroppar. Likt istappar utan förmåga att smälta lapar de girigt i sig det ljusa och kastar prismor som tack. De i sin tur, studsar lätt på det mörka låga soffbordet i massivt trä. Miniprismor som leker i mitt vardagsrum, innan de sakta lugnar ner sig och ger plats för de nya. Med samma procedur. Mina rosor har som om det vore självklart, vänt sina kronblad mot ljuskällan sedan imorse.

Vi är alla fast här inne, rosenblad, naturmaterial och så, jag. Vi trånar stilla efter det som finns utanför. Det som bryts av utav stora fönsterrutor. Värmen i en sol som bara tycks behaga att dyka upp precis innan man tror att den helt gått under.

Måndag morgon.

Countdown!
Denna veckan blir det hårt jobb mån, tis och onsdag följt av ledighet tors och fredag.
Kunde inte längta mera.
 
Har sovit riktigt bra i natt för en gångs skull, känner mig utvilad och på gott humör.
Idag har jag en ide dag på jobbet.
Jag har kommit på massa bra ideer och klockan är bara halv 11.
Good for me.
Blir nog en låååång kväll på jobbet idag, åtminstonde till 6.
Har en hel del som jag måste få gjort innan onsdag.
 

3 sekunder.

Det tar mig tre sekunder att falla handlöst i din famn, tre sekunder utav tyngdlöshet och vädjan följt av tryggheten som bara din hals kan ge. Fastän att jag hatar när du stödjer huvudet på ena armen och betraktar mig när jag ska sova så förlåter jag dig. Bara för att du ibland pussar mig på nästippen och bär mig i din famn till sängen när jag somnat i din röda sammetssoffa. Jag vill behålla ditt namn, fästa det på min hy. Jag vill vända ut och in på allt som är ditt, jag vill spara din doft, din röst och dina små egenheter.

Det finns så mycket kvar att göra och se, trots att jag vet exakt hur du dina läppar smakar, hur du rör dig och vilken nyans dina ögon har.

Dom allra bästa <3

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

dont tell me youre orry cause youre not.

Tråkiga söndag.
Och vad har jag gjort av helgen?
Ingenting vettigt alls, men har helt ärligt inte haft någon större lust heller.
Tränat och städat och jobbat lite.
Och imorgon är det måndag och jobb igen, FAN helgerna går alldeles för fort.
Men denna veckan blir inte så jobbig då jag bara jobbar mån, tis och onsdag.
Sen flyger jag iväg igen.
 
 

Utan din luft i mina lungor.

Du känner mig så mycket bättre än så här. Du vet vad jag går för. Gör du
inte? Är jag för naiv som låter mig själv tro att mitt innnersta är nog för att
du ska känna mig. Jag skulle i ett andetag ge upp alla mina stödräcken för dig,
utan att någonsin vända mig om igen. Vet du det. Du är min. Jag är din, men vi
var aldrig vi. Du fick vintern att ljusna, när du kom. Som om varje liten
snöflinga var av kristall kunde jag glädjande ställa mig i minusgrader och
fortfarande, känna din värme. Och medan diamanter föll från skyn så lät jag mig
själv falla handlöst. Utan att trilla. Om du förstår vad jag menar. Trots att
din närvaro var allt annat än närvarande så har du fastnat under mitt skinn. Det
finns så mycket hos mig som du lämnar kvar hos mig varje gång du tar på dig din
kavaj och lämnar mig. En plats som för bara några timmar sedan lät värmen av oss
smeka min hy. Men som när dörren gått igen plötsligt bara är ett tomt
kvadratiskt utrymme att befinna sig på, som ett väntrum för kärleken.

Du behöver mig. Jag behöver inte dig.

Its not always rainbows and butterflies, its compromise that moves us along. My heart is full and my doors always open, you can come anytime you want.

Bara för att solen lyser över Stockholm idag så känner jag mig lycklig och jätte pigg, tänk vad lite D-vitamin kan göra för kropp och själ.
Min kropp lurar mig.
Jag har knappt fått någon sömn alls i natt då jag legat vaken och tänkt och drömt mardrömmar samtidigt som jag varit vaken, sjukt jag vet.
Jag borde vara skit trött, orkeslös och inte orka någonting men jag har verkligen jätte mycket energi.
Får se hur länge det håller i sig bara.
Efter några glas vin brukar man ju bli rätt trött.
 

A woman who doesn`t ask for anything, deserves everything.

Fan va fint, fredag igen och helgen ligger framför ens fötter.
2 dagar av ledighet framför sig, kan ju knappast bli bättre än så?
Jo att man har resten av sitt liv ledigt.
Fast det skulle jag aldrig klara av då jag älskar att jobba.
 
Stockholm bjuder i alla fall på sol denna underbara fredag.
Efter jobbet ska jag gå på AW (After Work) med mina fina vänner.
Vi ska gå till Barcelona tapas bar och äta tapas å dricka sangria för det är vi värda efter en lång arbetsvecka.
Blir nog dock inte en sen kväll då jag inte känner mig riktigt 100 men man vet aldrig med mig, vi får se.
 
 
 
 
 

Jag vill älska dig.

De där tusen svarta nätterna, de kom alltid tillbaka. Som demoner i mitt huvud som sakta letade sig ut och förföljde mig utan hänsyn. Och jag bad, gud vet hur mycket jag bad att bli av med dem. Men ju mer jag skrek ju mer fyllde de mig med oro. Som om jag vandrade i en tunnel utan slut. Och varje gång jag kom på mig själv med att längta efter verkligheten stod du där bakom och var den som fick mig att stanna i en låtsasvärld. En värld av fiktion fylld med vackra ord, förbjudna tankar och sena beröringar.

Som om livet var av glas och mitt hjärta av kristall, vägrade jag att falla. Falla för allt det som fångade min uppmärksamhet, de där ögonen och som jag förbjöd mig själv att förlora mig i. Som om det var något jag någonsin skulle klara av. Och någonstans förväntade jag mig inget annat än en ryggtavla när jag vände mig om, men du stod kvar, och jag finner det fortfarande så märkligt. Så mycket svart jag slängt på dig, så många minnen jag eldat och så fantastiskt många gånger jag sagt högt för mig själv, jag avskyr dig. Bara för att förlora mig i de tårar som någonstans väntat bakom mina ögonlock när du gör mig illa. Fast att både du och jag vet att det mest är jag. Det är bara lättare att lägga skulden för det som gör ont på någon annan.

Och väntan på oss gjorde att jag behövde återvända till verkligheten, inte för att jag ville, utan för som du sa - livet har redan gått i tusen bitar. Jag förväntade mig aldrig att du ska lägga pusselbitarna i mitt liv, du är fortfarande en gåta att lösa. Någon jag antar att jag aldrig helt och håller kommer att känna, trots timmar av vad det nu än var som pågick.

Lets fly high.

Chasing you.

Jag mötte dig när löven börjat skifta i rött, med brunbränd hy och för djupa ögon fångade du mig. Jag levde som i ett andetag den hösten, ditt andetag. Allt jag ville var att få vila mitt huvud mot din axel och känna doften av din trygghet. Smaken av passionen i dina kyssar och djupet i dina tankar förtrollade mitt cyniska sinne och jag föll fort. För fort. Jag satt i ditt fönster medan du köpte hem mat och vi satt på golvet framför en öppen spis och åt ur det kinesiska kökets vita kartonger tre dagar i rad. Till du skrattade och sa, älskling nu måste vi gå ut ur den här bubblan.

Världens BÄSTA tips.

Alla som ÄLSKAR NEW YORK se hit !
Jag kan avslöja om ni inte redan hört det själva att flygbolaget norwegien kommer börja flyga direkt mellan Stockholm (ARN)- New York (JFK) i vår.
Och vet ni va det BÄSTA av allt är?
Det kommer kosta under tusen lappen enkel väg.
Alltså Stockholm-New York ToR för ca 2000 kronor.
Det är FAN INTE ILLA!
Jag älskar norwegien.
 
 
 

3 tiny wishes.

Jag lägger mina ord jag skapade i en svart vas
tre små önskningar gjorde av sköraste glas
önskar, drömmer, hoppas, tror
hur kan jag känna mig så liten när jag är så stor
i livets bok vänder jag blad
ramlar fram i en svart stad
möter kroppar, finner hjärtan
men det är i dina ögon jag ser smärtan
frågar, undrar, förstår
jag finns här, jag vet hur du mår
i alla lägen har jag sett dina tårar
i alla lägen har jag hatat de som sårar
avsky, hat, undrat varför du aldrig gått
men utan makt har jag alltid stått
och om och om igen stått öga med alla de som dig aldrig förstått

DU kan konsten att röra till det i mitt huvud.

Sanningar och lögner

Det är så fel att jag viskar
du hör säkert ingenting alls

Vi sätter oss ner
Utan ett ord
Som så många gånger förut, du beställer ett glas vin och jag en kopp te

Och som vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

Vi har blivit som dom
Någon tittar på oss
Är det min tanke hon ser eller dina röda kinder som avslöjar mer

Vi har blivit som dom
Som aldrig får bli
Som sitter tyst på nått café, ingen får ju se att han är gift och hon är fri

När jag går därifrån
Och du håller kvar
Så vet vi båda att det är såhär man mår när man hemligheter har

När jag går därifrån
Utan ett ord
Så vet vi båda två...

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent

att säga som det är

För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig

här finns så mycket vackert som jag inte kan se

jag drar mig sakta undan och solen följer med
jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Har du en famn för mig
Jag tror att jag har valt nått som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina skäl


Jag hörde alla viska om natten
Dom visste vad som hänt
Det som en gång vart mitt blev nu vårt

Och jag kände dina ögon den natten
dom följde varje steg
dom såg mig som någon annan
och jag kände mig som det

Och jag följde dig längs vägen den natten,
så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, går jag hellre hem
Kvar i nått jag lämnat, för länge sen


Du släckte alla ljusen den natten
Och det tände varje rum
Det vackra sa farväl och jag försvann

Lets go somewhere.

 
Fy vad jag är sugen på att flytta från Sverige, inte om ett halvår eller ett år utan nu GENAST.
Jag har bott på massa olika ställen men nu har jag bott i Stockholm i typ 3 år tror jag och jag känner verkligen att det är dags för mig att se någonting annat.
Frågan är bara vad och var det skulle kunna bli?
 
 
 

Tröttare än tröttast.

Jag är väldigt morgonpigg i vanliga fall.
Har absolut inga problem att gå upp när klockan väcker mig vid 5-6, men i morse, FY FAN!
Ville inget hellre än att ligga kvar i min sköna säng.
Nu när jag väl är uppe och på jobbet känns det rätt okej men att gå upp, det va riktigt tufft idag.
 
Igår kändes det som jag var på väg att bli riktigt sjuk men idag är det bara borta, peppa peppa.
Det sista jag vill/kan har tid med nu är att bli sjuk.
Så hoppas att alla äckliga baciller håller sig väldigt långt borta.
 
 

End of the day.

 
Snart färdigjobbad för idag.
Blir arg på mig själv när jag låter idioter stjäla all min energi och mitt goda humör.
Nu är jag irriterad.
Därför ska jag åka hem och bara vara med mig själv.
 
Ha en bra kväll!
 
 

Den som säger att lögner är det värsta som finns har aldrig stött på sanningen.

WORD!!!!!!
 
 

Ensam är stark.

People miss you more when they see how much happier you are without them.

Jag vill visa dig allt av mig. Släppa in. Men du är för mycket likt mig. Jag har spelat vad du spelar. Den här är till dig. För allt det som finns inom mig. För det jag blundar för. Jag undrar vad du ser i mig. Jag undrar om du förstår. Om du finner vad jag gömmer, om du märker att jag tvivlar. Jag är rädd för vad jag känner och faktumet att du finns kvar. Håller min hand likt stadig betong. Förlåt för att jag viker undan min blick, inte kramar lika hårt tillbaka. Mitt orationella sinne isolerar mig. Även då världen stannar när jag ligger i din famn påpekar du att även om jag, så konkret, ligger bredvid, är jag någon helt annan stans. Din doft sitter kvar i mina kläder i flera timmar och jag vill ju lämna en del utav mig hos dig varje gång jag går, så att hela jag snart ska få ligga kvar om bara för att få se dig, se mig, när jag sover. Skulle jag ge allt, förnuft och intuition för att få dig att vilja ha mig, undrar du. Undrar jag om vad som är värt att offra, när man vinner något som satsades på utav högre makter. Om dina läppar kan försegla vad som egentligen tänks, om det du visar är vad du känner eller om det du menar är vad du vill. Om du är för mig och om jag är för dig. Om vår rädsla kan få vår längtan att förbli. Om det som varit fört oss hit. Om allt det som förr var något så stort, krymper i iris och det mest självklara visar sig. Om mitt framför näsan finns försoning och passion. Att förbereda sig på katastrofal kärlek.

Fokus: positivt tänkande.

Människan är inget annat än sina tankar, det man tänker, det blir man.
 
Expect the best, be prepared for the worst, fuck what others think and do your own thing.
 
MIND POWER, use positive thinking to change your life.
 
Learning to love the process.
 
Vägen till frid går genom ditt hjärta.
 
 
 
 

Jag vann, Du förlorade allt som vi någonsin var.

15.33

Klockan är 15.33 och det är så gott som kolsvart ute.
FY FAN VA TRÅKIGT.
Det värsta av allt är att det knappt ens har börjat.
Det är början av november och varken kylan eller snön har kommit ännu.
Vi har allt det hemska framför oss.
NU gäller det att tänka positivt, göra något bra av det kommande halvåret?!?
Men det är ju inte det enklaste att tänka positiva tankar när det är kolsvart när du går upp och kolsvart när du kommer hem.
 
Men nu ska jag tänka FINA tankar och drömma om sommar, sol och värme.
 

I`ve been trying to ignore the best part of you.

Varför?
Jo för att när han pratar så bryr jag mig inte om vad han säger utan lyssnar bara på hans fantastiska röst och spelar in den så att jag kan spela upp den i huvudet när han inte är nära. För att hans ögon kan klä av mig, för att jag är så fullständigt naken när han ser på. För att jag vill göra vad som helst för honom. För att han smyger in sin hand i min vilka vi än är med. För att han blir lite blyg när jag säger fina saker. För att han aldrig låter mig vara ledsen utan tittar på mig tills jag inte kan hålla mig längre och måste börja le. För att han inte vet om hur rolig han är. För att han inte bara lovar utan gör. För att han är världens finaste när han vaknar. För att han accepterar att jag är svår och tycker att det är bra att jag är komplicerad. För att all tid med honom är jätteviktig. För att han värmer mig när vi ska somna. För att han säger att han är min. För att hans doft sitter kvar i mina kläder i flera timmar. För att jag får vara hur besvärlig jag vill. För att han erkänner när han har fel. För att när han pillar med mitt hår domnar allting annat bort.
Därför.

An empty room can be so deafening, the silence makes you wanna scream, it drives you crazy.

Jag tänker på dig ofta, men bara tankar. Inte sådana tankar. Bara...tankar. Det finns inget klister, och ändå fastnar jag. Fast inte med flit, inte med mening. Fast ändå med vilja. För vill jag, så slutar jag - det känner jag. Och det gör nog du med.

Lillebror.

Idag fyller världens finaste lillebror 10 år.
Stora syster älskar dig sååå mycket!!!!
 
 
 
 
 

Truth or dare?

En modern Romeo på svarta vingar granskar varje steg jag tar, rör om i mitt livspussel jag kämpat så hårt med. Han har en av de där bitarna med sig jag tappade bort för så länge sedan så jag förlåter honom och lägger om det på nytt. Han spelar sin roll så väl, och även om han är ett oändligt mysterium jag aldrig kommer lyckas lösa så lockar gåtan mig. Och för vajre sämnlös natt, för varje  timme i hans famn, för vaje minut spenderad förlorad i tankar lägger jag en pusselbit. Och för varje sekund av åtaganden står han vid min sida utan att säga något, utan att blinka. Han håller min hand och han betraktar mig medan månaderna flyger förbi. Förser mig med tankar resonemnag och livskraft.

Cause it``s time to leave those feelings behind.

Hand i hand, kompromissandes genom gatorna för du mig, tunga andetag och ljusa ögonblick. Behovet av närhet är påträngande. Som att vi inte kan ta händerna från varandras kroppar fast att vi varit överallt på varandra. Fingertoppar som snuddar vid ansikten och läppar som möts i ett andetag. Du ställer mig mot en vägg, trycker upp mig för att kyssa min hals, fingrar på guldhjärtat kring min hals. Min hand drar dig närmare och du står lutad över mig, jag borde känna mig instängd men jag känner mig trygg, jag kan inte komma härifrån men ingen kan heller komma in.

 

 

Julshopping i London

Jag och min bästa vän Martina har haft som tradition de senaste åren att åka till London och julmysa/julshoppa.
Och vi tänkte inte göra det annorlunda i år.
Vi har tänkt att åka 7-10 december.
GUUUUUUD vad jag längtar.
Ni som inte har varit i London kring jul borde verkligen åka dit, det är obeskrivligt.
 
Winter wonderland i Hydepark, shopping på Oxfors street och Harrods, all julbelysning, utgång på världens bästa nattklubb på leicester square, dricka vin på dagtid (för att klara av alla människor och julklappshandling) och bara ha kvalitetstid med min bästis.
 
Det pirrar i min London tarm och jag längtar så jag spricker....
OHHH så mysigt....
 
 
 
 

X-mas coming up.

Julen är min favorit högtid och jag längtar extra mycket efter den i år.
Anledningen till det är att jag inte riktigt firade någon jul förra året.
Befann mig nämligen i Thailand över jul och nyår då.
Det var inget att gnälla över direkt, julafton firades i en hängmatta hängandes mellan 2 palmer med en paraplydrink i handen och i vår egen privata pool på en stor balkong som tillhörde hotellrummet vi bodde i. Riktig lyx!
Har en häftig bild på mig och Sofia när vi sitter i poolen med varsin tomteluva, ska se om jag hittar den någonstans.
Men visst är det något ogreppbart men att fira jul med dom man älskar?
 
 
Jag är en människa som alltid är ute i otroligt god tid vad det än gäller så jag kan avslöja att jag köpt nästan alla mina julklappar redan, KNÄPP? Jag vet.
Längtar sååå mycket till den 21:a december när jag får flyga hem till 2 veckors ledighet med jul och nyårsfirande med dom som betyder mest för mig.
 
 

Motivation.

Tappa inte bort dig själv i dina försök att hålla kvar någon som inte bryr sig om att förlora dig.

Låt mig ge dig några drömmar att leva på, ett par droppar hopp. Jag vill inte stjäla din kraft, bara vila mot ditt varma bröst som tack. Inte förstöra det du står på, bara vara där tätt intill medan du flyr. Och om jag får ligga där, med dina ögon på min rygg så ska jag en dag hjälpa dig ur den taggtråd som slingrar sig kring ditt hjärta, som borrar sig djupare varje gång det expanderar. Varje gång du fyller det med någon. Jag vet, jag vet att det är därför du inte vill älska. Jag vet att det var därför du bara sökte varma kroppar och inga blå själar. Likt forsande vatten en sen vinterdag i stadens alla stuprännor gick du vidare. Nya kroppar, nya slutna blickar. 

Så stannade du upp. Kallade mig din ängel. Din räddande ängel med silkeslent hår. Men om sanningen ska fram, så var det du som gav mig vingar.

 

stairway to heaven

Tomorrow is never promised to anyone, so dance until you feet ache, laugh until your side hurts and say i love you to those you love for tomorrow may never come.

Du förtrollar mig med dina ord, förvirrar, skakar om, får mig att känna. Gör min fantasi till en mardröm utan avslut. Jag hatar att bli kallad blåögd och vill inte vara den du lurar. Vill inte vara den alla vet om att du lurar. Du är en vilsen själ, jag kan inte leda dig rätt bara för att du ber mig. Jag har bara läppar att trycka mot din hals, inget hjärta att ge. Inga stadiga ben att stå på för de tenderar att skaka i din närhet. Du lovade mig, du sa att jag var din frihet - men friheten kan dö. Stormar svek och försvunna känslor kan få den att tyna bort. Det är inga feberfantasier det är ren sylvass sanning att du gjorde det ingen får göra. Förvirra en redan förstörd själ. Du fick mig att tvivla, du fick mig att tro att dagsljuset inte längre var en frihet utan en fiende.

 

 

Måndag morgon.

Visst är måndagar helt värdelösa?
Man vet att helgen precis tagit slut och att det är 5 hela arbetsdagar kvar till nästa underbara ledighet.
Just nu sitter jag med min kaffe i handen och undrar varför helgerna går så fruktansvärt fort? Men finner inget vettigt svar på den frågan.
 
 
Min helg var i alla fall helt underbar.
Jag älskar att vara hemma i Göteborg.
Det är så synd bara att tiden går så himla fort.
Landade ju i fredags kväll och flög upp till Stockholm igen igår vid 15 tiden.
Inte mycket tid hemma, i stort sett bara lördagen!
Men får ta vara på det lilla man får.
 
Jag hoppas att denna veckan går fort så det snart är helg igen.
 

10000 meter upp i luften ser jag allt så klart.

Precis kommit hem till Stockholm igen efter en underbar helg hemma i Göteborg.
Bloggade från flygplanet dock är inte WIFI av världens bästa kvalitet 13000 meter upp i luften så jag ser nu att det inte har publicerats.
Nu ska jag äta och duscha, sen blir det en tidig kväll för min del, är helt död och ska upp tidigt imorgon och jobba.
 
 
En fin bild som jag tog från luften förut.
 
 

You treated me like an option so i left you like a choice

Drink kväll coming UP!

Jag och mina fina tjejer!
 
 

Its like wishing for snow as i stand in the desert.

Kommer aldrig att lära känna dig, jag vill knappt. Finner mig själv i någon slags hatkärlek där jag inte kan skilja på något av dem. jag skulle kunna svära på att stå vid din sida livet ut, men har inte modet att se dig i ögonen. En värdig mening bör knytas an till ögon. det är bara det att jag drunknar i dina. Önskar att du aldrig kunde se, för jag är så genomskinlig inför dig. Nästintill naken trots påklädnad av tusen murar och miljontals ord. men allting skalar du av. Och jag står tyst utan tankar. Så befriande. Att du räddar mig från dem. Hur gör du? men framförallt, varför? vad har jag gjort, och vad kan du se? Jag glömmer aldrig bort de ögonblicken då jag står utanför min kropp och allt jag ser är min själ i dina armar, som om mitt skal aldrig skulle skilja sig från dig.
Jag går tusen mil, och om igen. men aldrig ett steg utan dig, hör du det. Aldrig utan dig. För det finns en värld jag vill dela med dig, och ögon jag vill syna med dig bredvid. Jag klarar mig alltid, men jag vill knappast. Hand i hand utan kompromisser, blå ögon mot svart natt.

När man inte ens blir ledsen eller besviken längre....

Sitter på flygbussen på väg mot Bromma nu, mitt flyg går om en timma. Fick precis ett väldigt tråkigt samtal och slutar aldrig förvånas över hur människor kan bete sig. Hur man kan bygga upp och lova för att sedan göra en annan människa ledsen och besviken. Nu är det slut på idioter i mitt liv!

Mina knän sviker mig varje gång jag ser dig.

HJÄÄÄÄLP!

Jag skulle verkligen behöva er hjälp.
Hur gör man när en Iphone har kommit bort och man har inte "hitta min Iphone" installerat?
Finns det något sätt att "tracka telefonen" och ta reda på var den är ändå?
Jag blir helt vansinnig.
Något sätt måste det väl finnas?
Antingen söka på telefon nummer eller IMEI nummer?
 
 

Desperate for changing, starving for truth.

Långsamt och fantasifullt fumlar vi i mörkret, letar efter nya nya ärr. Du är så nära att jag andas den luft du andas ut. "Finns du?" hör jag dig viska, jag trycker mig ännu närmare, ditt vita linne skrynklar sig i min knutna hand. Ditt pekfinger dansar över min rygg, målar med din beröring. Förflyttar dig säkert mellan varje födelsemärke, du kan dem. Vet exakt vart de sitter. Du säger att om man skulle rita ett streck mellan dem skulle en fantastisk tavla uppenbara sig. Jag skrattar men innerst inne smälter jag av din röst. Du drar mitt armband med din bokstav jag alltid bär, fram och tillbaka längs min lilla handled. Det skaver lite men jag låter dig hållas. Du berättar om alla resor vi ska göra och alla middagar vi ska ha. Du säger att vi ska bjuda in min bästa vän och hennes kille. Jag skrattar högt och ser framför mig det hela. Mitt i detta kaos av känslor nystar allt upp sig, sakta men säkert. 

När jag vaknar mitt i natten är du borta, jag vänder mig om, går upp. Jag ropar till och med på dig. Du finns ingenstans. Var du någonsin ens här. Doften på kudden när jag återvänder avslöjar dig. Du var här - men du gick.

GiveMeEverythingTonight

Eftersom det är halloween idag eller alla helgons natt eller vad det nu heter så är de flesta här på kontoret lediga idag, som ungefär alla i världen är eftersom det tydligen räknas som en röd dag.
Hade jag tänkt på det tidigare hade jag ju i alla fall kunnat jobba hemifrån idag och flugit till Göteborg mycket tidigare.
Men nu gjorde jag inte det.
 
Vill bara att klockan ska bli halv 4 så jag kan få åka till bromma och flyga till Göteborg.
Känns som jag inte gör något annat än att flyga fram och tillbaks överallt.
Även om det vissa gånger är jävligt stressigt att bara flyga hem fre kväll till söndag eftermiddag så är det såå värt det för att få träffa dom man älskar allra mest.
 
Är ganska så sugen på att gå ut idag i alla fall tror jag. Det dumma är bara att det är så jävla jobbigt när man ska ta sig hem från Göteborg. Men det kanske det är värt för att få ha lite skoj?
 
 
 
 

Forgiving is easy. Trusting again? NOT SO MUCH!

Jag vet inte om jag faktiskt har förlåtit dig, jag kan inte, för jag vet inte om du gjort något fel. Som att sopa upp krossat glas från golvet utan att något har gått sönder. Kanske är det som vanligt, min kropp som blir svag för det minsta och min själ som överanalyserar. Till det värre. Det spelar egentligen ingen roll. Jag avgav ett löfte till dig, jag förväntade mig detsamma. Jag la mitt hjärta i dina händer och du krossade det, fullständigt. Som spunnet socker mot ett kallt stengolv. Du trasade sönder det, rev det itu. Målade svart nagellack över mina ögonlock och klippte av mitt hår. På samma kväll.

Jag vill ha ihjäl dig för att du inte ljög. Jag vill ha ihjäl dig för att du inte talade sanning. Du bara var, lämnade din nyckel till någon som aldrig ens borde få satt sin fot  i ditt liv. Lät någon ligga på de lakan jag sedan skulle ligga på. Lät någon se allt som var ditt, ditt mest personliga skrymsle. Utan att jag ens fått chansen att märka något som mitt. Jag hatar dig en aning när jag tänker på det där, hur de i din frånvaro gjorde något på något som var ditt. Och mitt. Var det inte mitt? Du sa det. Jag vill inte ha det.
Jag vill aldrig mer ha det. Hör du det. Förstår du det.

There are powers inside of you which, if you could discover and use, would make you everything you ever dreamed or imagined you could become.

Jag är inte troende, men jag tror på ödet. Jag brukar inte skylla på det när saker och ting inte går som jag velat, eller planerat, jag har dock förbannat det många gånger. Men aldrig har jag egentligen tackat det, borde kanske göra det. För jag tror någonstans långt inne,  att vi blir tilldelade svarta händelser av ödet för att klara av en annan, en förbredelse i dess hemskaste form - hat. svek. död. Kanske är det därför jag alltid drar mig till saker som gör mig illa eller som jag vet kommer att ha sönder mig. Kanske är det därför jag älskar att må dåligt, för att jag vet att det kommer att gynna mig längre fram i livet.

 

So bright she could burn your eyes, better look the other way.

se mig. hata mig. ta på mig. ät mig. älska med mig. stick ifrån mig. be mig. slå mig. håll om mig. känn mig. lämna mig ifred. kom tillbaka. ta mig någonstans. ring mig inte. dra dina fingertoppar över mina ögonlock. kalla mig katastrof. göm undan mig. radera mitt nummer. rispa in ditt namn på min handled. lämna din doft. berätta för mig. berätta om mig. berätta om dig. fly med mig. fly från mig. få mig att försvinna. försvinn från mig. förundras över vad som är jag. förfäras över vad som är jag. förändra mig inte. ge mig en fantasi. visa mig det som är ditt. ge mig ingen ring. ge mig dina tankar. ta mina drömmar. ge mig nya.

 

Stress morgon.

Försov mig BIG TIME i morse.
Klockan ringa 05 å sen skulle jag snooza i 10 min, saken var bara den att mobilen ringde aldrig igen. Utan jag vaknar av mig själv i fullständig panik klockan 06.15.
Mitt tåg till jobbet gick halv 7 så det va bara att slänga på sig kläder, snurra upp håret i en tofs, slänga ner packning i en väska (eftersom jag flyger till gbg i eftermiddag).
 
Väl på tåget eller tunnelbanan så hamnar jag bredvid en gubbe/man som luktar så äckligt så jag vill lägga mig ner å dö.
En blandning av urin, bakfylla och svett.
Värsta tänkbara blandningen med andra ord.
Det blir ännu värre när han börjar prata med mig om väder och vind och man känner lukten som kommer ur hans mun, FY FAN!
 
 
 

You can`t fight the tears that aint coming.

PACKNINGSDAGS!
För imorgon blir det äntligen Göteborg, inte för att det var längesen sist men det spelar ingen roll för jag längtar hem ändå.
Längtar efter dom som är viktigast i mitt liv, dom som betyder mest.
 
Flyger vid 5 imorgon, då hämtar Anna upp mig på landvetter så ska vi vara lite tjejer hemma hos henne å dricka vin å sen får vi se vad vi orkar med.
Men antagligen blir det väl utgång, vi får se.
 

You can`t have a rainbow without a little rain.

Tycker inte ni att det känns som fredag idag?
I morse när jag vaknade var jag så säker på att det var fredag att jag har släpat med mig en resväska med kläder till jobbet idag, eftersom jag trodde det var fredag och jag att jag skulle flyga hem till Göteborg.
Men tänk vad fel man kan ha!
Torsdag och allahelgona afton idag vad jag förstår?
Så det är alltså idag eller i helgen man ska klä ut sig?
Får väl försöka tvinga någon hemma i Göteborg och klä ut sig med mig.
 
 
Vaknade upp vid 03.30 i natt av mina egna tårar och skrik, förstår inte hur jag kan drömma så hemskt som jag gör varje natt.
Det kan ju inte vara bra?
Och det värsta av allt är att drömmarna är så verkliga så att när jag vaknar så får jag verkligen tänka efter om det har hänt eller inte.
Undra vad man kan göra åt det?
Finns det ANTI dröm medicin?
Kanske finns någon form av tabletter som ger en inre lugn och ro medans man sover?
Ska kolla upp detta!
 
 

Get it started.

You can never be overeducated.

Jag älskar att lära mig saker.
Små eller stora.
Nya eller gamla.
 
Almänbildning är så jävla viktigt.
Tex som i mitt jobb, vem vill stå som en idiot och inte veta något om det du ska prata om?
När jag håller i möten ser jag alltid till och komma väl förberedd och vet alltid vad det är jag pratar om så jag kan svara på frågor om någon undrar någonting.
Det värsta jag vet är nämligen att sitta och lyssna på en människa i över en timma och sen frågar personen i slutet av mötet: Någon som har några frågor? När man då räcker upp handen så kan personen i fråga inte svara utan står bara och ser jävligt dum och oalmänbildad ut.
Han/hon har därmed bara läst på det och lärt sig exakt det den skulle tala om men inget runt omkring.
Det är A och O när man håller i möten.
 
Igår började jag plugga psykologi.
100 poängs kurs på distans.
Inte för att jag känner att jag överhuvud taget har tid till det utan för tt jag helt enkelt tycker det är väldigt intressant och jag älskar att lära mig nya saker.
 

How do you walk with your head held high?

Jag är rädd, rädd för att du sa förstöra mig. Lova mig, bygga upp för att sedan krossa allt med tre enkla ord, "jag går nu." Visst, vi kan spendera tusen nätter tillsammans. Låtsas att vi är hela, jag kan låtsas att ingenting utanför din famn finns. Och det är säkerligen där jag skulle stanna, för där är det tryggt. I våran bubbla. Du skulle ge mig vatten i en plastmugg och visa mig staden från dygnets andra sida med ett gallernät som kontrast mot de där ställena du skulle låtsas att du ibland bor i. Jag skulle vara tyst när du lyfte upp mig i din famn, om bara för några steg. Jag skulle aldrig säga att jag ville stanna där, att du inte skulle släppa. Jag skulle bara låtsas som ingenting och fortsätta mitt rus. För om jag skulle berätta så blir du i samma sekund som jg yttrar mig tilldelad makten och vetskapen om att du är kapabel att krossa mig, och som den rebell du ändå är skulle du säkerligen testa gränserna. Du skulle tröttna, igen och igen. Efter varje sanning skulle du ta ett steg bakåt.
 

What kind of father would take his own daughter's rights away?

Två ensamma stjärnor bara föll

Och med den midnattsblå himlen som ridå lämnade de staden hand i hand
men de var så långt borta från varandra att de lika gärna kunnat befinna sig i olika land

Och hur blir det nu undrade hon - likgiltig men med gråten i halsen ändå
hur menar du nu lilla fågel svarade han utan att veta, utan att ana
Och universum exploderade. Och just då och där förlorade jorden sin omloppsbana

För varför kriga för något som redan gått sönder
Varför jaga en dröm som redan gått upp i rök i lögnens bränder

för hur älskar man någon som inte vet om att man vet tänkte hon
och hur älskar man någon som inte vet tänkte han

ett pärlband av lögner som aldrig riktigt fick ta plats
som låg på samvetets bortglömda avsats

Två tysta själar bara föll

ett stjärnfall av kärlek rann ner för hennes hy och ner på en gata
Hon ville inte säga något inte förklara, inte prata
Ville bara gå hem och vända sig om en sista gång i skenet av de de haft
tårarna hade tagit allt för mycket kraft

och där ge gick de, hand i hand
I ett annat land

en början på ett slut.

RSS 2.0