En modern Romeo på svarta vingar granskar varje steg jag tar, rör om i mitt livspussel jag kämpat så hårt med. Han har en av de där bitarna med sig jag tappade bort för så länge sedan så jag förlåter honom och lägger om det på nytt. Han spelar sin roll så väl, och även om han är ett oändligt mysterium jag aldrig kommer lyckas lösa så lockar gåtan mig. Och för vajre sämnlös natt, för varje  timme i hans famn, för vaje minut spenderad förlorad i tankar lägger jag en pusselbit. Och för varje sekund av åtaganden står han vid min sida utan att säga något, utan att blinka. Han håller min hand och han betraktar mig medan månaderna flyger förbi. Förser mig med tankar resonemnag och livskraft.