You bring me to my knees. You make me testify. You can make a sinner change his ways, Open up your gates cause I can't wait to see the light, and right there is where I wanna stay
Ville skriva om kärlek och allt det där. När man kysser någon i en trappuppgång och allt stannar för man faller. Faller så jävla hårt. Och man vet att nu har man känt någonting som aldrig går att ta tillbaka. Det kan ebba ut och det kan vissna - men det man en gång känt - om så för en sekund. Det är tusen nålstick av lycka. Det är våren, det är sommaren, det är en vacker vintermorgon, det är havet och det är drömmarnas sekund. Där i trapphuset.
Och så släpper man varandras händer och tänker att nu var det kanske sista gången. Sista gången man bara ville vara en sommardag i någon annans liv. Hans händer runt din midja. Skratta. Tänka. Känna. Leva. Undra.
För det är alltid början på slutet när man släpper taget. Men det är också att börja om. Börja om i livets gåta och i frågans mening.
Och så släpper man varandras händer och tänker att nu var det kanske sista gången. Sista gången man bara ville vara en sommardag i någon annans liv. Hans händer runt din midja. Skratta. Tänka. Känna. Leva. Undra.
För det är alltid början på slutet när man släpper taget. Men det är också att börja om. Börja om i livets gåta och i frågans mening.
Kommentarer
Trackback
