Jag mötte dig när löven börjat skifta i rött, med brunbränd hy och för djupa ögon fångade du mig. Jag levde som i ett andetag den hösten, ditt andetag. Allt jag ville var att få vila mitt huvud mot din axel och känna doften av din trygghet. Smaken av passionen i dina kyssar och djupet i dina tankar förtrollade mitt cyniska sinne och jag föll fort. För fort. Jag satt i ditt fönster medan du köpte hem mat och vi satt på golvet framför en öppen spis och åt ur det kinesiska kökets vita kartonger tre dagar i rad. Till du skrattade och sa, älskling nu måste vi gå ut ur den här bubblan.