Trust is the most important thing.
Jag kommer på mig själv ibland när jag ljuger för mig själv.
Intalar mig saker som inte är sanna.
Inbillar mig att saker inte har hänt fast jag sett det med egna ögon (ärlighet som en annan människa påstår sig att ha)
Förtränger verkligenheten en gnutta.
Förtränger sanningen av rädslan för att bli besviken, trots att sanningen redan dödat mig.
Låtsas vara ovetande trots att jag vet.
Vet allt som du inte tror att jag vet.
Allt i minsta detalj.
Du tror att du är ärlig men du har fel.
Vrider och vänder på tankarna men kommer ändå fram till noll och ingenting.
Hur länge kan man låtsas och hur länge kan man trycka bort allt som tynger ner?
När kommer allt slå ner som en bomb och komma tillbaks till mig?
Jag som litade så jävla blindt på dig.
Kommentarer
Trackback
