Jag vill prata med er om kärlek. Det viktigaste och finaste ämnet i hela vida världen. Vad vore ett liv utan kärlek? Meningslöst om ni frågar mig. Kärleken fyller mitt liv med mening.

Min familj har alltid gett mig kärlek. Dom älskar mig villkorslöst. Det är den finaste kärleken som finns. Dom älskar mig med alla mina fel och brister. I deras ögon är det inga fel och brister, det är en del av mig som gör att jag är sådär speciell som bara jag kan vara. Jag är unik, jag är inte som någon annan och dom älskar mig för den jag är. Min familj har visat mig vad kärlek är. Dom har lärt mig hur man älskar en annan människa. Jag vet hur man älskar men att faktiskt förvandla det jag vet till handling är inte alltid det lättaste. Varför är det inte lätt? Låt mig berätta varför.

Jag tror redan att dom flesta av er vet vad mitt problem är. Mitt problem är ditt problem. Jag har blivit sårad. Människor har fått en del av mitt hjärta. Dom har fått en del av det för jag trodde att dom förtjänade det. Tyvärr så är det lätt att ge bort en del av sitt hjärta till fel människor. Människor som man tror att man kan lita på men som egentligen bara utnyttjar min naiva sida som vill tro bra om allt och alla.

Jag har trott bra om dåliga människor som har fått en bit av mitt hjärta. Ett hjärta som dom har stampat på så det har gått i tusen bitar. Det har gått i tusen bitar och smärtan som uppstår när det går sönder går inte att beskriva med ord. När man inte tror att det kan göra mer ont så kan personen som man trodde så fruktansvärt bra om kasta bort alla spillror åt helvete. Någon krossar mitt hjärta och kastar bort det. Vad gör man när man inte kan hitta sitt hjärta? Vad gör man när man inte kan känna något längre? Vad gör man när man slutar tro på kärleken?

Det man mås ger mig kärlek varenda.te göra är att börja tro på den igen. Man måste tro på den för att den ska existera. Jag har aldrig slutat tro på kärleken och det kan jag tacka min familj för. Dom Varenda dag. Förstår ni hur fint det är? Trots all den kärlek dom ger mig så har jag tvivlat på kärleken. Vissa dagar har känslan varit så långt borta och min tro har fått så hårda smällar så jag har nästan tappat hoppet. Hoppet om att finna den där känslan igen. Känslan som får min tro att bli starkare än någonsin förut.

Vad händer när man hittar rätt person? Personen som gör att man finner den där fina, unerbara och oerhört sällsynta känslan som inte riktigt går att beskriva med ord. Känslan som får mig att känna att jag aldrig kommer att sluta tro på kärleken. Ja vad händer? Jag önskar att det vore lätt. Att jag kunde ge mitt hjärta till dig utan att tveka. Hela mitt hjärta och all min kärlek. Tyvärr så är det inte lätt. Jag vill ge dig allt det här men det förflutna håller mig tillbaka. Det förflutna med människor som har gjort mig lite mer cynisk. 

Sen så kommer jag på hur korkad jag är. Vilken idioti det är och vilket trams jag håller på med. Det förflutna är inte idag. Jag ska leva i nuet och inte i det som har varit. Människor som har sårat mig och som har missbrukat min kärlek ska inte få stå ivägen för mig, dig, oss och all kärlek som vi kan skapa. Åt helvete med alla gamla misslyckade förhållanden, trasiga hjärtan, olyckliga slut och smärtsamma känslor. Dom är inte en del av mig längre. Nu öppnar jag lådan för det förflutna, låser in allt det där som inte borde finnas och nyckeln till lådan gömmer jag på ett ställe som jag inte vet vart det är.