.....

Väger ditt hjärta på en våg av silver. Kallt sterilt mot mjukt pulserande. Oxblodsröda droppar av liv, jag slet ut ditt hjärta trots allt. Jag övervägde länge, funderade på att låta dina misstag passera mig oberört. Men istället tog jag ett lätt stryptag om din hals med min ångest. Dina ögon flackade oroligt och panikartat. Ser du mig nu? Ser du mig för den jag är? För den jag är på väg att bli? För vad jag är kapabel till att göra? Stackars hjärta som ligger ensamt på ett silverfat, klarar inte många minuter till utan värmen från din kropp. Stackars hjärta som inte har någonstans att bo. Jag slet dig i stycken utanför mina sinnen, jag såg dig falla på knä och jag lyfte mitt huvud.

Jag bäddar min säng med glädje denna morgon, du är spårlöst försvunnen från mitt huvud. Jag ser tårar på golvet, minnen seglar på dess yta. En svag bris. Jag kliver över och låter detta bli mitt sista andetag med ditt namn inuti mig.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0