Du är vinnaren i slutet
Jag stannar till enbart för att jag älskar tystnaden inuti, tomhet och
tystnad är två skilda saker. Tomhet kan du fylla med betydelselösa saker så som
kroppar utan hjärtan, men tystnaden kan du aldrig överrösta, tusen själar skulle
aldrig kunna mota bort den. Den kommer alltid att kräva mer plats, och jag ger
den plats, för jag beundrar den, fascineras av hur den tar plats, hur den först
sakta cirkulerar runt för att finna en plats så långt in att enbart ett nålstick
skulle kunna punktera dess spänning - för att sedan slå sig så hårt in att den
känns som en kniv igenom bröstkorgen. Men då vet jag att den finns där, jag
känner den, som stötar bakom bröstkorgen. Ni andra skulle kanske kalla det
hjärtslag.
Energin som kommer från att ligga med huvudet över
toalettsitsen till att älska varje sekund är rå och stenhård. Men verklig. Och
jag är så lycklig att jag fann den styrkan som gör att jag uppskattar och älskar
dessa stunder av 0-100, Melankoli och eufori, att jag inte vet vart jag ska ta
vägen. Det visar att jag på senaste tiden funnit en annan kraft som jag förut
inte kunna bemästra. Jag skulle säga att jag förut stängde av just dessa
händelser, nu tar jag tag i det och istället för att låta det ligga där, dag
efter dag, bearbetar jag det på ett par timmar och ser öppningen så mycket
tidigare.
Nu kvarstår bara att göra det med resten av allt som händer
och har hänt i mitt liv. Det går inte att pausa mig, i vissa fall går jag att
spola tillbaka, men jag kommer aldrig att stå stilla, hur mycket tomhet och
tystnad som än försöker inta mig. För jag älskar dem båda. Jag har allt att
vinna, och ingenting att förlora så länge jag håller mig till den jag är. Och
vad som än händer kommer det alltid att löna sig att vara god, hur mycket än
andra utnyttjar det
tystnad är två skilda saker. Tomhet kan du fylla med betydelselösa saker så som
kroppar utan hjärtan, men tystnaden kan du aldrig överrösta, tusen själar skulle
aldrig kunna mota bort den. Den kommer alltid att kräva mer plats, och jag ger
den plats, för jag beundrar den, fascineras av hur den tar plats, hur den först
sakta cirkulerar runt för att finna en plats så långt in att enbart ett nålstick
skulle kunna punktera dess spänning - för att sedan slå sig så hårt in att den
känns som en kniv igenom bröstkorgen. Men då vet jag att den finns där, jag
känner den, som stötar bakom bröstkorgen. Ni andra skulle kanske kalla det
hjärtslag.
Energin som kommer från att ligga med huvudet över
toalettsitsen till att älska varje sekund är rå och stenhård. Men verklig. Och
jag är så lycklig att jag fann den styrkan som gör att jag uppskattar och älskar
dessa stunder av 0-100, Melankoli och eufori, att jag inte vet vart jag ska ta
vägen. Det visar att jag på senaste tiden funnit en annan kraft som jag förut
inte kunna bemästra. Jag skulle säga att jag förut stängde av just dessa
händelser, nu tar jag tag i det och istället för att låta det ligga där, dag
efter dag, bearbetar jag det på ett par timmar och ser öppningen så mycket
tidigare.
Nu kvarstår bara att göra det med resten av allt som händer
och har hänt i mitt liv. Det går inte att pausa mig, i vissa fall går jag att
spola tillbaka, men jag kommer aldrig att stå stilla, hur mycket tomhet och
tystnad som än försöker inta mig. För jag älskar dem båda. Jag har allt att
vinna, och ingenting att förlora så länge jag håller mig till den jag är. Och
vad som än händer kommer det alltid att löna sig att vara god, hur mycket än
andra utnyttjar det
Kommentarer
Trackback
