Jag ger dig allt bara för att ingenting annat räcker till. Jag vet att halvhjärtat aldrg räcker långt, även om jag ibland kan låtsas. Du bad mig bära din nyckel kring min hals, jag sa nej. Jag ville inte ljuga. För du bad mig om det. Vi vet att det inte finns ett nyckelhål som passar, vi väntar på ett.

När du sover brukar du ibland upphöra att andas. Ibland låter jag dig hållas, ligger spänt och lyssnar. Så efter ett tag, ibland ett för långt tag, så kommer din inandning. Djupt. Ibland blir jag rädd och skakar om dig med röda naglar. Du vänder på dig och väver nät i luften med din sköra andedräkt. Och jag andas ut jag med. Visste du det... att du inte vet allt om mig. Det gör ingen. Fastän vi båda trodde det.

Jag har för längesedan bestämt mig för att det alltid kommer att vara. Aldrig du. Men tills dess att det blir. Alltid någon annan. Så trivs jag utan förbehåll och gränser. Dörren är lika mycket öppen för dig som för mig. Att älska står alltid högst.