Jag glömde bort vem jag var när jag var med dig. Jag hade en förmåga att alltid göra rätt och det var så lätt att sugas in. Världen utanför blev som en främmande plats jag hade ingen aning om vad som fanns där/här. Men jag har hittat mig själv i någon som är allt du inte var. Min motpol så att jag kan få vara Jag. Förlåt för att jag kastade tallrikar på dig, hade jag sett dig i dag hade jag kastat hela jävla världen. Du behöver den mer än jag (du kanske inte känner till det men moral är bra att ha. Samvete, skaffa ett.)