Med hjärtat som INSATS.
Den enda gemensamma nämnare mellan mina allt för många personligheter är att de egentligen bara vill vara en. Känna samhörighet, få leva, utan att vara itu. Utan att längta efter något annat. Men alla bidrar de och tillsammans kan de inte leva. Jag bär fler skuggor än många tror, har rivit ut ett kapitel eller två ur boken om mitt liv.
Det är en vacker väntan utan slut, för lång med andra ord. En omkastad längtan. En meningsfull känsla. Ett utdaget plågeri om man ska vara den som är den. Jag smakar på svek, spottar ut det, kommer aldrig någonsin att svälja det. Jag tittar på det med förakt, som en svart sol i glöd ligger det där i hörnet och skrattar åt mig. Tyst. Snälla var tyst. En enda vädjan. Fortfarande med ryggen rak. Jag vänder andra kinden till, dränker allt brännbart i silversvart sprit som faller mot golvet som tysta diamanter. Tänder en cigg åt någon annan utan självinsikt. Det råder brist på diciplin inuti, glöden faller mot marken och jag ryggar tillbaka. Det står inte still, det går för fort. Ett krig mellan vener och blod, den ene vill stänga den andre ute. Står utan syre, utan fotfäste, utan logisk förklaring. En inre revolt där magen knyter sig ut och in för att sedan kasta upp som var där i. Jag gör vad som helst för att aldrig bli den som gör vad som helst.
Det är en vacker väntan utan slut, för lång med andra ord. En omkastad längtan. En meningsfull känsla. Ett utdaget plågeri om man ska vara den som är den. Jag smakar på svek, spottar ut det, kommer aldrig någonsin att svälja det. Jag tittar på det med förakt, som en svart sol i glöd ligger det där i hörnet och skrattar åt mig. Tyst. Snälla var tyst. En enda vädjan. Fortfarande med ryggen rak. Jag vänder andra kinden till, dränker allt brännbart i silversvart sprit som faller mot golvet som tysta diamanter. Tänder en cigg åt någon annan utan självinsikt. Det råder brist på diciplin inuti, glöden faller mot marken och jag ryggar tillbaka. Det står inte still, det går för fort. Ett krig mellan vener och blod, den ene vill stänga den andre ute. Står utan syre, utan fotfäste, utan logisk förklaring. En inre revolt där magen knyter sig ut och in för att sedan kasta upp som var där i. Jag gör vad som helst för att aldrig bli den som gör vad som helst.
Kommentarer
Trackback
