Alla har vi väl någon gång upplevt känslan av att vara kär och galen?
För dom flesta innebär det kanske att man hoppar omkring på små rosa moln med fjärilar i magen och att det enda man tänker på är han eller hon med stort H och bara längtar efter nästa gång man får ha personen i sin närhet.

För dom flesta kretsar hela tillvaron kring hur man ska få personen i fråga att må så bra som möjligt och man vill bara göra allt gott. Det brukar oftast också innebära att man vill göra allt som står i sin makt för att göra den människan så lycklig som möjligt.
För andra kan den drivande kraften i makten bli tvärtom, DET KAN BLI FARLIGT och gå till överdrift.
När man är förälskad bär man oftast splittrade känslor, man kastas mellan hopp och förtvivlan, man kan känna sig osäker på vad den andra människan känner och vill, det kan i sin tur medfölja svartsjuka.

Kärleken kan göra en blind !
Man kan bli besatt.

Nu undrar ni antagligen varför jag skriver detta,
det är för att jag och säkert en väldigt stor del av sveriges befolkning har varit med om det, fått höra om det, har sett det, har läst om det eller har på annat sätt upplevt när kärlek inte längre handlar om kärlek.
Ibland tar kärleken slut på ett eller annat sätt och det måste man acceptera. För vem vill leva med någon som inte längre älskar?