I guess.
I guess i would die for you baby !
Fin middag.
Ikväll blir det middag på fin restaurang med min ÄLSKLING, så himla mysigt !
Bara vi 2....
som ett väntrum.
Du känner mig så mycket bättre än så här. Du vet vad jag går för. Gör du inte? Är jag för naiv som låter mig själv tro att mitt innnersta är nog för att du ska känna mig. Jag skulle i ett andetag ge upp alla mina stödräcken för dig, utan att någonsin vända mig om igen. Vet du det. Du är min. Jag är din, men vi var aldrig vi. Du fick vintern att ljusna, när du kom. Som om varje liten snöflinga var av kristall kunde jag glädjande ställa mig i minusgrader och fortfarande, känna din värme. Och medan diamanter föll från skyn så lät jag mig själv falla handlöst. Utan att trilla. Om du förstår vad jag menar. Trots att din närvaro var allt annat än närvarande så har du fastnat under mitt skinn. Det finns så mycket hos mig som du lämnar kvar hos mig varje gång du tar på dig din kavaj och lämnar mig. En plats som för bara några timmar sedan lät värmen av oss smeka min hy. Men som när dörren gått igen plötsligt bara är ett tomt kvadratiskt utrymme att befinna sig på, som ett väntrum för kärleken.
HAAAAAAAN!
Önskar jag kunde skrika så hela världen hörde... Hur mycket jag älskar honom !
Tills döden skiljer oss åt, THATS IT !
Bästa ever.
Tack alla UNDERBARA fina tjejer för en GRYM kryssning i helgen, har ALDRIG haft så skoj !
Du bara kom.
Det började med att du bara kom
Vi älskade så förbannat det var vi mot dom
Vad ville du egentligen jag var förlorad från start
Du var ute på tunn is med ett hjärta så bart
En narcissistiskt förlorad typ dock med etikett
Med en förvirrad blondin med ett fängslande sett
Månader som flög bråk som sved
Du höll tyst jag hade ingen att prata med
Så i den tysta min själ den sprack
Du spelade ut dig, schack matt
Du så kall jag frös till is bredvid
Du tog mitt liv, min inre frid
Nu på mitt medvetande du så hämningslöst bankar
Jag är blott ett as du äter mina tankar
real love
...
IM GONNA LOVE YOU LIKE IVE NEVER BEEN HURT BEFORE.
I like.
Min älskling. Vårat liv. Skriva. Lycklig. Vännerna. Sommar. Sol. Rida. Musik. Kläder. Drömmar. Du kan om du vill. Ingenting är omöjligt. Havet. Familjen. Doften av solkräm. Palmer. Läsa. Lära sig nya saker. Fånga dagen. Han med stort H. Resa. Skriva klart boken. Språk. Kärlek. Mys. Fantasier.
trygghet.
Han är lite komplicerad, visst. Kanske jobbar lite för mycket, kanske går upp lite för tidigt på morgonen, kanske egentligen inte är allt för tillgänglig. Kanske hänger ute lite för mycket. Men han har fastnat. Mest för att han är sådär en aning beroendeframkallande, för att han retar mig för hur jag uttalar mina "i" och för att han brukar hålla handen bakom mitt huvud när han kysser mig. Sådana där små saker som man alltid älskar i början, och hatar i slutet. Jag är i början. Ett början av ett vi. Jag vet att hans armar inte är till för att skjuta undan mina demoner med. Men vad ska jag göra när tryggheten bor i en famn jag knappt vet namnet på. Och även om jag nästintill kan räkna till hur många dagar vi känt varandra så lämnade jag min osäkerhet utanför den här gången. Den var inte värd att ta med, jag lämnade den där den kom ifrån. Jag tog ett steg ut från cirkeln av en destruktivitet som blivit så vanlig att den inte ens var påträngande längre.
Jag är nog på god väg att falla för denna man. Trots att han blåser ut cigarettrök som om det vore hans själ jag mest antar att han vill frigöra sig ifrån. Trots att han är lite för lång för mig, så där så att jag får stå på tå när jag behöver höra hans hjärta slå. Är det inte märkligt, att när man en gång även om det var längesedan, fått sitt hjärta krossat. Är man inte längre rädd för att krossas igen, utan för att inte falla. För någon.
