TWII

Vad kan jag göra för att få dig att älska mig? Säg mig, så att jag inte gör det. Tala sedan om vad du hatar, så att jag kan bli den. För då vet jag på riktigt - att du känner.

Luncha med Kikki.

God morgon !

Jag vet inte som har hänt med mig, jag vaknar av mig själv alldeles för tidigt varje dag nu.
Konstigt.

Ska hoppa in i en dusch nu sen ska jag åka och träffa min goooa Kikki för att luncha .

Mysfika med Hanni.

Kom precis hem efter en låååång dag.
Är helt slut, det är något som tar på mina krafter men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Har varit och fikat med min fina vän Hanni, hon har precis kommit hem från Mexico och jag har saknat henne sååå....



Fridays.

Häromdagen var jag med mina goa tjejer på fridays i kungsträdgården och åt god mat och hade hur trevligt som helst.
Här kommer lite bilder !









Rispat silke.

Om hjärtat gör så ont i rädslan för att bli bortglömd förgör det sig själv innan stunden är kommen, och om huvudet gör så ont av alla bilder som spelas, förgör det sig själv innan något annat gör det. Jag försöker upprepa mina meningar gång på gång för att själv tro på dem. Jag blev avtrubbad i min sinnesförvirring, ingenting men framförallt ingen kunde hjälpa mig. Jag ser det som en befrielse det du gjorde mot mig, trots all den smärta och ständiga förlust av tron på mig själv du har skänkt så måste jag tacka dig. Det gjorde mig nollställd, imun mot alla de känslorna som strömmade ur min strupe där jag låg på golvet. Jag kunde inte känna dem igen, även om jag ville. Kan fortfarande inte. Just då, och där, förstörde du något som var vårat, bara mitt och ditt. Du gjorde det till någon annans också. Kilade in ett annat namn mellan våra, smutsade ner det som var det finaste, blåste unken cigarettrök på en vit duva, smetade ner vingarna med svart grumlig olja så att den aldrig mer kunde flyga. Jag vet att det inte var jag som hade gjort fel, jag såg dig, jag kände dig, jag älskade dig. Vem du än hade varit med hade det gått såhär, vad jag än hade gjort, och på det sättet är det skönt att slippa skulden mot mig själv. Men vetskapen om att du inte ens förstod eller för den delen förstår konsekvensen av dina handlingar förbryllar mig, gjorde jag fel i att komma tillbaka. Jag tyckte vi hade något större än så, jag gav mig, värderade det jag alltid värderade. Åter igen.

Vissa kvällar tänker jag på dig och krossar glas när ditt ansikte når mina slutna ögon, förbannar dig, hatar dig, avskyr dig. Men mest mig själv. Bara för att det är förbjudet. Vissa nätter faller jag ihop i tusen bitar när dina ord ekar i huvudet, bestämmer mig för att aldrig mer tänka på dig. Vill inte att du ska vara värd det. Men så letar sig din doft fram någonstans från de vridna sängkläderna, vad gör de där och varför försvinner den inte hur mycket jag än tvättar, och så faller allt. Igen. Jag tänker att det inte går utan att jag får ha dig i mina tankar, utan att få se din ryggtavla då och då. Ibland får jag en så kraftig impuls att vara nära dig att det nästan gör ont när jag inte kan, det sticker till inuti och naglarna blir svarta. Ibland bär jag någonting under mina kläder jag fått av dig för att inte hata dig allt för mycket, jag vet att det går över efter en stund när det kommer. Att nästa sekund gör det ont att jag tänkt så om dig, jag skäms över att sätta ditt namn och svin i samma mening, även om du gör det själv ibland.

Det handlar inte heller om förlåtelse, det tjänar ingenting till längre, vad finns det där att vinna. Ett erkännande från dig att du har gjort fel skulle förmodligen bara göra ännu ondare, det skulle få mig att inse att det inte bara är jag som överdriver, att det faktiskt är fel på rikgit. För det är det jag intalar mig varje morgon. Det här är inbillning, någonting mitt förstörda jag har hittat på bara för att min hjärna vet att när min själ mår dåligt då trivs jag, då är jag hemma. Men det är jag inte, jag är långt jävla borta utan att du ser det. Utan att du ens anar.

Burning.

Kommer aldrig att lära känna dig, jag vill knappt. Finner mig själv i någon slags hatkärlek där jag inte kan skilja på något av dem. Jag skulle kunna svära på att stå vid din sida livet ut, men har inte modet att se dig i ögonen. En värdig mening bör knytas an till ögon. det är bara det att jag drunknar i dina. Önskar att du aldrig kunde se, för jag är så genomskinlig inför dig. Nästintill naken trots påklädnad av tusen murar och miljontals ord. men allting skalar du av. Och jag står tyst utan tankar. Så befriande. Att du räddar mig från dem. Hur gör du? men framförallt, varför? vad har jag gjort, och vad kan du se? Jag glömmer aldrig bort de ögonblicken då jag står utanför min kropp och allt jag ser är min själ i dina armar, som om mitt skal aldrig skulle skilja sig från dig.

Jag går tusen mil, och om igen. men aldrig ett steg utan dig, hör du det. Aldrig utan dig. För det finns en värld jag vill dela med dig, och ögon jag vill syna med dig bredvid. Jag klarar mig alltid, men jag vill knappast. Hand i hand utan kompromisser, blå ögon mot svart natt. Jag är här, för att stanna.

Jag har aldrig trott och kommer aldrig tro att glädje kan förena två indider så som sorg kan. Undantagsvis för ett gemensamt barn. Sorg flätar ihop människor, vare sig man vill det eller inte. Öden behöver inte vara likartade för att de ska slå klorna i varandra, det räcker bara med en viss uns sympati och medmänsklighet. För själen är inget påhitt, jag tror inte det. Och allt blir så mycket påtagligare, och allt blir tio gånger starkare. När det redan gör ont.

När du finner dig själv där borttappad i laburinternas gång, ser du inte vad andra gör för dig. Glädjen får dig att bli blind, du försummar, ser inte vem som gör vad för dig. Medan sorgen visar vem som verkligen står bakom dig och inte. Bandet mellan dig och den som stod bredvid dig i sorgen kommer alltid att förbli starkare än med den som stod bredvid dig i glädjen. Men tilliten till den som stod bredvid dig i båda, kommer aldrig att falla. Oavsett handlingar.


! ! ! !

Jag ligger stilla någonstans mellan taket och golvet. De där tankarna. Det där som aldrig går att sätta ord på. Som aldrig kan beskrivas med det spåk vi använder. För det var som om alla kommunikation bara stannade upp, och mina ögonlock blev för tunga. Världen var inte längre kvar, och ingenting var bättre än att behöva axla de känslor som utan kontroll startade krig inuti mig. Jag kunde inte försvara mig, ville inte, orkade inte. Styrkan var bara ett ord i raden som aldrig letade sig längre in än hjärtats spets. Därblev det hänsynslöst utkastat och det var nästan som att jag skrattade åt mig själv för min apati.

Det där svarta kändes så fantastiskt nära, som om mina vita väggar inte längre kunde stå emot och jag blev ensam kvar. Centrerad på en säng utan struktur, utan att veta vilken dag eller utan att minnas när persiennerna senast släppte igenom ljus. Allt jag bad om var att få blunda, men inte ens det. Inte ens det.

Och så försvann du. En ängel med vingar nu, de där jag alltid sa att du hade.

Jooooooobb

Bara jobb jobb och jobb.
Missade Camillas födelsedag igår och i stället var jag i stockholm och sov.
>Tråkigt....
Hade verkligen velat vara med och fira ....
Idag är jag i sthlm igen och ska kanske gå till grönan en sväng, skoj :)

Morning.

I natt är första natten på två veckor då jag har sovit riktigt gott.
Inga hemska drömmar, ingenting.
Bara sovit mig igenom hela natten.
UNDERBART!

Nu ska jag gå ut och gå en lång promenad innan jag ska träffa Kikki för en fika, det är sol och fint väder i Göteborg idag så vi går nog och sätter oss på en uteservering.

Tack för att ni finns mina bästa tjejer.

Tack för ikväll mina goa tjejer och tack för att ni finns för mig och stöttar mig just nu när livet är jobbigt.
Men som ni säger, efter regn kommer solsken.
Det är det man får försöka leva efter , annars blir det inget bra !

Inlinesturen gick faktiskt riktigt bra, jag lyckades till och med att bromsa.
Och shit va roligt det är.
Efter inlines turen åkte vi hem till Kikki och satt och pratade en stund.
Vi pratade om hur mycket PSYKON det finns egentligen, det är ganska skrämmande.
Tänk att vara psykiskt sjuk utan att veta om det, för så är det med dom flesta, dom är så sjuka i huvudet att dom inte fattar det själva.
Vad dom inte heller fattar är "VAR GRÄNSEN GÅR" , man får helt enkelt försöka låtsas om som dom inte finns, för man mår så mycket bättre då.
Och förresten, vem vill ha med ett psykfall att göra?
Tycker synd om dig gumman som måste ha såna psykfall efter dig, det kan inte vara lätt.
Men skratta åt det, det är det enda man kan göra.
Dom förstår nämligen inte själva att dom är sjuka och behöver hjälp.

Jag hoppas ni vet Isabella, Kikki och Amanda hur mycket jag älskar er och att jag alltid finns och kommer finnas för er så som ni finns för mig.









Nu ligger jag nerbäddad i sängen, har gråtit en skvätt, det känns bättre då.
Nu ska jag försöka sova!

Sleep tight.

Kemi eller magi?

Min allra största rädsla, som ibland får mig att göra så förbannat dumma grejer, är att jag ska börja ta allt det du gör för givet. För när jag skriver en liten lapp till dig på morgonen så menar jag varje ord. När jag skickar ett sms till dig även fast du sitter i rummet bredvid är det för att jag inte kan sluta tänka på dig.
Fast jag tar varje chans jag får. Ligger i soffan och väntar på att du ska komma hem. Du tror att jag sover och förmodligen borde jag det.
När du kommer och rör vid mig så glömmer jag allt. Inte ens fragment av verkligheten stannar, jag är fullständigt sentimental. För du får mig att känna så. Det är varken kemi eller magi. Det är mer. Det är större.

Du med STORT D.

Kanske låter det som en kärlekssång men jag har aldrig liksom mött (tagit på) någon som är som du. Du är en helt annan människa, av en helt annan värld.
Jag vet inte om ni förstår men jag tror att han är prinsen.
Jag är sååååååååååååååååååå kär så jag dör.
Kan knappt andas i hans närvaro....



Vet ni vad jag ska göra nu?
Något som jag inte gjort på ca 10 år kanske.
Jag och min bästa vän Isabella ska åka inlines inne i stan. Haha, det kommer bli en syn för gudarna detta.

Känner mig något gladare och piggare idag, men det går ju upp och ner hela tiden, man är som en tidsinställd bomb just nu.
Så är det bara !



Later.

Uppehåll.

Som ni märker så har jag haft en veckas uppehåll från bloggen, det är pga privata skäl.
Men nu är jag tillbaks igen !

Solen skiner och det är nästan helt vindstilla, har varit ute på lååååång promenad med Olle i solen och nu ska jag strax börja göra i ordning mig för jag ska fika med min goa Kikki innan jag börjar jobba vid 3 tiden.





Ska upp till Stockholm och sova ikväll, det ska bli nice....

Later.

Jag vet inte.

Det började med att jag såg dig gå förbi stundom. Din apparans har förbluffat mig åt skiljaktiga gånger förr, idag har den blivit lika definitiv som ditt fängslande skratt. Din blick den bär på hemligheter jag trånar efter att få höra. Jag skulle sälja mina impulser billigt för att få se dina läppar berätta om vad som helst. Kanske har jag gått och förälskat mig i dig. Jag vet inte vem du är.

The day.

Idag har min vår dag gått åt till att åka tåg hem från min älskling och Stockholm, sen har jag varit med min underbara Martina och Joanna, vi har varit och tränat och njutit av vårsolens värme.



Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad sen ska jag sova!
Imorgon ska jag till Maria och klippa mig och göra slingor... RIGHT ON TIME för jag ser inte klok ut i håret.

Enjoying SPRING !

Det är så fint UNDERBART väder och jag är så LYCKLIG !!!!
Vill gå ut och gömma mig bakom mina solglasögon och bara vara lycklig.
LYCKLIG LYCKLIG LYCKLIG !!!!!

Solen och den blå himlen gör mig helt gaaaaalen.
Sitter just nu hemma hos Anna-Kari och myser, vi ska snart gå ner på stanoch sätta oss på en uteservering och dricka en varm god kopp te i solen.
Underbar söndag om jag får säga det själv.

Later.....

Misss u.

JAG SAKNAR DIG SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ MIN FINA ÄLSKLING !!!!!!!!

Who are you?

Just nu är det ca 1000 personer om dagen som läser min blogg.
Men jag undrar ju såklart: VILKA ÄR NI?

ni är dåliga på att kommentera!!

Skrivkurs.

Min kära farmor och farfar råkar tycka att jag är väldigt skrivbegåvad och har erbjudit sig att betala en skrivkurs åt mig.
Med tanke på att jag alltid velat gå en skrivkurs så tackade jag ju SJÄLVKLART jaaaa.


Alla ni som känner mig vet att jag älskar att skriva.
Jag skriver när jag är glad, ledsen, arg, lycklig, kär, olyckligt kär... Ja, jag skriver liksom jämt hur jag än mår.
Skrivandet är lite som en terapi för mig.

Hemma eller borta?

Hemma igen, eller ska jag säga borta kanske?
Det känns nästan så.
Har i alla fall varit i Stockholm sen i fredags och har haft en helt underbar helg!
Nästan för underbar faktiskt.
Jag är jävligt lycklig !



Nu har jag varit hos min farmor och farfar och ätit middag i form av torsk med rotmos och spenat, sååå underbart gott var det.
sen klippte jag farfar, han var väldigt långhårig men nu är han korthårig igen.
Var hos min bästis Isabella och pratade lite en snabbis.

Nu ska jag duscha och sen ska jag sova tror jag, är ganska trött efter helgen ....

Later.

Arrrrrrrrrrrrrrg.

Ska man behöva vakna och bli förbannad?
Jag orkar snart inte mer.
Helt seriöst så skiter jag snart i allting för alla mina krafter börjar sakta ta slut.
Jag behöver lugn och ro just nu, vad är det som är så svårt att förstå med det ??

Nu ska jag till Stockholm.

Ha en bra dag!

Bedtime.

Eftersom det är jobb som gäller för mig imorgon så ska jag strax sova.
Har varit en lång dag och jag är helt slut, men har hunnit med ganska mycket ändå.

Jag och Martina har varit i stallet, har passat Tiffy (Martina chiuhaua), ätit lunch med Kikki och Mirja, varit och kollat på en soffa med Martina, hälsat på mormor och morfar och kollat på film med Martina.
Det ni, det är ganska bra att hinna med allt det på en enda dag.

Nu ska jag iaf sova, imorgon ska jag sova i Halmstad...
Hur sugen är jag på det då?
Men efter det så blir det skoj iaf, LÄNGTAR I HJÄL MIG TILL LÖRDAG...
Natti.

1 april.

1 april idag, vad innebär det?
Jo , att man får luras hihi....
Jag ska lura så många jag kan idag bara för det är så roligt, måste bara komma på någonting bra innan !

HIHI...

Nu ska jag ta en promenad vid havet med Martina , solen skiner och jag är ledig och lycklig, kan livet bli bättre?

RSS 2.0