Ensamhet.

Publicerat 2011-02-25 15:14:27 i Allmänt
Jag har packat mina saker, stängt mina fönster, förberett de som är mina på ensamhet. Ändå kan jag inte förmå mig att gå. För vart ska jag ta vägen, eller är det fly jag gör. Jag skulle kunna hamna i helvetet, i himlen, någonstans mitt emellan - mig spelar det inte så stor roll, jag är inte så mycket för inget av dem. Jag trivs ändå ingenstans men ska alltid envisas med att vara överallt ändå - bara för att finna att jag ändå inte tycker om det. Är det för litet kan jag inte andas, är det för stort blir det för ensamt. Är det mitt emellan blir jag rädd - för att det ska vara rätt. Så det gick inte heller. Jag är inte kritisk till väggar och tak, sällan funderar jag heller på vilken man som går ut genom dörren då jag vänder ryggen. Drar ner rullgardinen. Det regnar ändå alltid när någon lämnar mig, så varför ska jag bry mig om att se ut från fönstret. Ironiskt nog kommer inte solen på beställning bara för att någon flyttar in i mitt liv. Irriterande ologiskt och precis så som jag tycker om det egentligen.
Direktlänk, 0 Kommentarer

Tungt.

Publicerat 2011-02-25 15:12:57 i Allmänt

Väger ditt hjärta på en våg av silver. Kallt sterilt mot mjukt pulserande. Oxblodsröda droppar av liv, jag slet ut ditt hjärta trots allt. Jag övervägde länge, funderade på att låta dina misstag passera mig oberört. Men istället tog jag ett lätt stryptag om din hals med min ångest. Dina ögon flackade oroligt och panikartat. Ser du mig nu? Ser du mig för den jag är? För den jag är på väg att bli? För vad jag är kapabel till att göra? Stackars hjärta som ligger ensamt på ett silverfat, klarar inte många minuter till utan värmen från din kropp. Stackars hjärta som inte har någonstans att bo. Jag slet dig i stycken utanför mina sinnen, jag såg dig falla på knä och jag lyfte mitt huvud.

Jag bäddar min säng med glädje denna morgon, du är spårlöst försvunnen från mitt huvud. Jag ser tårar på golvet, minnen seglar på dess yta. En svag bris. Jag kliver över och låter detta bli mitt sista andetag med ditt namn inuti mig.

Direktlänk, 0 Kommentarer

Tankar...

Publicerat 2011-02-10 20:48:10 i Allmänt
Begravd under viskande liljor sover samvetet. Utan hopp om att få sona sina brott lämnar den inget annat spår än den ångest som växer. För synden spelar med jämna kort och jag står med ett enkelt hjärter ess och kan inte ens förmå mig att vända på huvudet efter lögnerna som skriker åt mig.

Hopp ger inte värme, så ej heller kärlek. Trygghet ger allt men det är det ingen som kan ge, för allt utan substans måste vara heligt. Orubbligt, oåtkomligt och därmed värdelöst. Den lyfter så lätt, tanken om allt bortom värdelöst. Landar falskt och hårt i knät på hånskrattet som skickar den vidare till ifrågasättandet. Konkret är det minsta man kan säga. Nog vet alla vad som händer där. En tanke mals sönder, överanalyseras och förgörs. Fastnar man där kommer man sällan därifrån. Men tillbaka till samvetet, går hon inte hand i hand med moralen som utan tvekan lämnar varje kropp så fort ifrågasättandet dyker upp. För vilket sinne kan låta bli att känna lust att revoltera när allt bara står på rad inför dessa skeden då allt vackert bara dör ut. Utan eftertanke. Sist kom likgiltigheten som en sista utväg. Den mest falska av dem alla, du tror att den är din bästa vän, när den i själva verket är din värsta fiende.

Utan hopp, utan kärlek, utan tro utan ifrågasättandet, utan trygghet utan samvete är vi ingenting. Vad de än gör med oss, mot oss, för oss.

Direktlänk, 0 Kommentarer

3 sekunder.

Publicerat 2011-02-10 20:45:05 i Allmänt
Det tar mig tre sekunder att falla handlöst i din famn, tre sekunder utav tyngdlöshet och vädjan följt av tryggheten som bara din hals kan ge. Fastän att jag hatar när du stödjer huvudet på ena armen och betraktar mig när jag ska sova så förlåter jag dig. Bara för att du ibland pussar mig på nästippen och bär mig i din famn till sängen när jag somnat i din röda sammetssoffa. Jag vill behålla ditt namn, fästa det på min hy. Jag vill vända ut och in på allt som är ditt, jag vill spara din doft, din röst och dina små egenheter.

Det finns så mycket kvar att göra och se, trots att jag vet exakt hur du dina läappar smakar, hur du rör dig och vilken nyans dina ögon har.
Direktlänk, 0 Kommentarer

RSS 2.0